Hej vecka 16 och hejdå hjärnspöken

Idag kliver vi in i vecka 16. Det känns alldeles jätteskönt att ha fått börja räkna veckorna igen. Det var tämligen påfrestande de där veckorna när det kändes som att vi var fast i never ending vecka 13. Och jag börjar bli väldigt gravid. Min mage dök förvisso upp i samma stund som jag kissade positivt på stickan. Eller nej, men det kändes så åtminstone. Min kropp hade varit envis i veckor och jag trodde att det var PMS. Aldrig tidigare har jag längtat så mycket efter mens. Svullen mage, irriterade tarmar och svullna bröst var min vardag under ett par veckor och det har sannerligen fortsatt efterkommande tid. Att jag blev ”tjock” på momangen störde mig något enormt. Särskilt när reaktionerna från omgivningen var ”men oj! Är du bara i vecka 12? (se uppspärrade ögon och en hand för munnen) Du ser ut att vara i sjätte månaden”. Aldrig har jag upplevt att så många människor har haft så mycket åsikter om min kropp. Och det har heller aldrig irriterat mig så mycket.

Problemet (läs m i t t problem) är att jag skapade detta i mitt eget huvud och fick för mig att det fanns en idealbild över hur en gravid kropp bör se ut. Att inte gå upp för mycket i vikt under graviditeten är självklart viktigt av flera skäl, men samtidigt får det inte bli ytterligare ett sätt att passa in i mallen. Ideal ideal ideal. Jag tänker att det finns lika många sätt att se gravid ut som det finns kroppar – alltså oändligt många som helst. Jag har tittat på så många bilder av gravida kvinnor, men inser att idealbilden att föredra är att få en liten kula på magen och i övrigt se ut som vanligt. Det är det bästa. Det är det mest hälsosamma. Saken är bara den att vi såg inte likadana ut innan vi blev på smällen och vi kommer garanterat inte att se likadana ut när vi får en bulle i ugnen. För vi är olika. Att tro att det finns en mall att följa, en idealbild, som gravid är bara dumt. Det skapar ångest och negativa tankar och hjärnspöken. Och vet ni vad mina spöken har sagt till mig? Att jag är för tjock för att vara i det stadiet som jag befinner mig i och att jag borde skärpa mig.

Nej, nej och nej. Jag är inte för tjock och jag måste inte skärpa mig. För min kropp är min kropp och min graviditet är min graviditet. Precis som i andra sammanhang ska vi inte jämföra oss med andra – för vi har ju för tusan olika kroppar redan innan. Det är ledsamt att det är så enkelt att se på sig själv med självförakt. Att det är lätt att slungas tillbaka några år i tiden och se sig själv på negativt sätt. I många år har jag aktivt och otroligt medveten kämpat för att se min kropp som vacker och för att vara snäll mot mig själv. Det har varit en lång resa och det är en never ending story. För mig handlar det om att min självkänsla sätts på prov, men det handlar också om självkännedom. Att se sig själv på riktigt. När jag inte aktivt bearbetar mina tankar är det lätt för mig att bli självkritisk och elak. Det faller sig, tyvärr, otroligt naturligt för mig. Det är synd med det är sanningen. Därför behöver jag vara snäll mot mig själv – ja faktiskt snällare och mjukare och mer förstående än innan graviditeten. Det handlar om att cutta sig själv som slack. Att inte sätta för höga krav på min kropp och på hur jag bör se ut. Det handlar om att ta hand om mig själv, men att inte måla in mig själv i ett hörn gällande vad jag får eller inte får göra som gravid. Så jag tänker sluta med det nu. Jag kanske aldrig mer blir gravid och jag vill inte se tillbaka på den här perioden som nio månaders självförakt och lidande. Stopp och belägg alltså – hejdå hjärnspöken och andras förväntningar. Hej vecka 16!

IMG_0520

Och när jag slappnar av blir magen dubbelt så stor. Förmågan att spänna magmusklerna och hålla in magen är pinsamt liten. Se mig sitta ner utan hållning och du spärrar upp ögonen och undrar vilken dag jag egentligen ska föda. I maj – i maj är svaret.

Ps. Min kompis Jennifer skickade 10 saker du inte vill höra när du är gravid till mig. Stämmer ganska bra ska jag säga er.

 

Annonser

One thought on “Hej vecka 16 och hejdå hjärnspöken

  1. Åh jag förstår precis… Och då är det ändå tredje gången och jag borde vara luttrad? Jag ser verkligen förlossningsredo ut i vissa lägen. Men samtidigt – både jag själv och andra glömmer hur en höggravid kvinna VERKLIGEN ser ut. För då är det mage precis överallt let me tell you. Vi snackar från knäna till hakan liksom. HERRENADÅ vad gravid man är på slutet. Då kommer vi titta på magbilderna från nu och undra vad i hela friden vi nojade över. Och folk kommer förtränga återigen hur himla stor man blir för det är mycket trevligare att tänka på gravida kvinnor som smala tjejer med en liten kula på magen. Eller nåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s