Om ett år är jag starkare än någonsin

Idag är sista arbetsdagen innan jullovet. Äntligen, äntligen! Det är så mycket härligt som väntar de här kommande veckorna och jag ska bara njuta, njuta, njuta. I begreppet njuta gömmer sig sådant sovmorgon, gemensamma frukostar, kramar, promenader, träning, julfirande osv osv. Det är ju en härlig tid vi har framför oss och jag ska se till att göra något riktigt bra av den och ladda upp inför de sista fyra månaderna av arbete innan det är dags för mig att gå på föräldraledighet och föda en bebis. Hur coolt?!

Den första tiden av min graviditet var otroligt jobbig och jag svällde upp riktigt mycket. Jag har oroat mig över detta på många sätt, men ju mer tiden har gått desto tryggare har jag landat i att en graviditet är en kort period av livet och att en ser olika ut. Frågan om tvillingar har uppkommit flertalet gånger och tidvis har jag tagit väldigt illa upp. Att människor jag inte har någon relation till kommenterar mitt utseende har fått mig att känna mig onormal och konstig. Och vad tusan ska en egentligen svara när en annan människa påpekar att en är tjock – eh, ja jag ska ha barn?! För mig, som före detta ätstörd person, har det varit svårt att få sin kropp kommenterad i parti och minut och ibland har jag önskat att folk kunde vara lite mer taktiska. For sure. Spark i baken-Thérese skrev för ett tag sedan inlägget Gravid, ätstörningar och viktuppgång som jag tyckte var intressant. Hon menar att för en kvinna med en före detta eller en pågående ätstörning kan graviditeten blir en stor prövning. Det är mycket fokus på vikten och många har åsikter om ens utseende. Självklart kan det också bli jobbigt för den som aldrig haft en ätstörning med allt fokus på kroppen och vikten – även om allt detta sker i välmening.

Den senaste tiden märker jag dock att min kropp har börjat genomgå en förändring. Som tidigare nämnt var jag pluffsig och trivdes inte särskilt med min kropp fram till vecka 14, 15 någonstans. Nu, i mitten av vecka 19, är jag mindre än vad jag var i vecka 14 – åtminstone på morgonen. Tidigare var jag svullen svullen svullen om magen och kände mig vätskig och fylld i hela kroppen. På Instagram kommenterade Josefin att hon också krympt sedan kring vecka 14 och menar att kanske kan det vara så att kvinnor som redan är hormonkaputtiga med PCOS och andra hormonella störningar reagerar på det sättet – att en sväller upp och tarmarna går bananas och efter ett tag stabiliserar sig kroppen. Det är ju så att kroppen kan ändra form från morgon till eftermiddag till kväll och anta olika skepnader. Det gäller ju också för människor som inte bär på en minimänniska i magen. Anyway, jag gillar numera den växande magen och tänker njuta av den glow som jag tydligen har som gravid. Utöver kör jag rätt mental inställning, tränar på och tänker precis som Elaine att ”om ett år är du starkare än någonsin”. När den där lilla grodan är utanför magen är jag säker på att jag kommer att vara minst lika fierce och bad ass som jag var innan jag blev gravid. Ja, kanske till och med bättre eftersom min kropp också har burit omkring på ett barn. Mänskligheten va, så ball!

IMG_0764

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s