Jag är så trött på den här duktighetsmanin

Igår var ingen bra dag. Tårarna brände under ögonlocken hela dagen och på kvällen kunde jag inte hålla emot. Mamma, lilla mamma. Alltid alltid alltid där och redo för att ta emot mig när jag faller. Jag grät och grät och grät så mycket att det kändes som att ögonen skulle sprängas. Ni vet vissa dagar är det förbannat svårt och fullkomligt normalt att inte orka vara vuxen och realistisk och klok. Igår var jag ingetdera.

Jag har haft ett sådant fantastiskt jullov, men ledigheten känns inte tillräcklig. Det är som att någon har glömt att ladda mina batterier. Jag har fysisk ork men den psykiska saknas. Julledigheten har varit så kravlös. Så prestigelös. Så enkel. Och jag orkar inte börja prestera igen. Orkar. Inte.

Idag: rödgråten, intill döden trött och halsont.

Ångesten känns mildare men samtidigt uppstår en känsla av att jag blir förbannad på mig själv. Jag blir så trött på den här jävla duktighetsmanin som vi håller på med. Och jag är tidvis precis lika skyldig som du är. Jag blir så förbannat trött på att vi ska vara så duktiga och ska ha så höga krav på oss själva att vi stressar sönder livet, bränner ut oss, vänder ut och in på oss själva för att leverera och prestera – för att visa omvärlden att vi är bra bra bra. Jag blir så förbannat trött på att vi säger nej för sällan och ja för ofta för att vi tror att det förväntas av oss. Det är en fix idé att tro att vi inte räcker till. Det är dags att säga nej. Nej jag orkar inte. Nej jag vill inte. Nej jag kan inte. Utan novelliknande förklaringar som slutar med att vi övertalar oss själva att säga ja eftersom förklaringen låter så banal och sanningen för enkel. Nej. Det räcker. Punkt.

Det är som att vi tror att det finns ett misslyckande i att säga nej tack, det är bra för mig. Det gör det inte. Det finns inget fult i att vara trött. Det finns ingen skam i att inte orka. Nej tack, det är bra för mig. Den här hösten har varit tungrodd för mig – att vara gravid har faktiskt inte varit som en klackspark och jag har inte på något sätt stuckit under stol med det. Däremot har jag försökt att hålla i och hålla ut och sköta mitt arbete och mitt liv och komma på fötter efter veckor av illamående och trötthet och olustkänsla och rädsla inför det nya livet och rodda mig själv trots att jag är på smällen. Och jag har haft ofantligt mycket att göra på jobbet just den här hösten med skolutvecklingsprojektet och handledarutbildningen som skulle genomföras på en termin istället för två och stora klasser och ja – allt annat som hör lärarvardagen till. Jag var långt ifrån ensam att känna mig urlakad, trött och sliten vid jullovet. Och tro mig, jag har sannerligen försökt att hålla i och visa mig själv (och kanske er andra) att jag kan rodda livet trots en växande groda i magen och sinande energi och ork.

Mitt problemet och troligen också ditt problem är att jag tenderar att vilja bli lite för duktig och vill lite för mycket och försöker vara lite mer än vad jag faktiskt klarar av. Tidvis är det en e n o r m drivkraft men ibland ligger det mig till last. När jag glömmer bort vad som är viktigt för mig. När jag glömmer bort vad som betyder något. På riktigt.

Och vet ni vad? Nu räcker det. Jag har inte vilat färdigt och det är inget fel i det. Jag är på intet sätt en dålig lärare, kvinna, sambo, soon to be mamma, vän eller dotter för att min energi är slut. Och jag tänker inte bidra till den här duktighetsmanin mer. Jag vill bekämpa den. Jag vill med alla medel bekämpa den och slå näven i bordet och säga

NU RÄCKER DET.

Annonser

17 thoughts on “Jag är så trött på den här duktighetsmanin

  1. Bra Cilla, dra i bromsen nu! Vi matas med bilder på preggosar som gör allt de vanligen gör – kanske lite till. Helt galet och helt fel tror jag. Vila tills du känner att batterierna börjar visa lite grönt igen och gråt när du måste – det hjälper. Pöss på dig

    • Vi är ju skyldiga att dra i handbromsen. Kanske allra helst när vi bär på ett barn som också ska må bra. Och det är sant – vi matas med de där skimrande preggosarna som tränar och yogar och lagar mat och sköter sina jobb på bästa sätt och mår fantastiskt bra. Så blev det ju inte för mig, och det är helt okej.

      Jag vilar och mår bra av det. Jag jobbar om det känns okej och gör det inte det så stannar jag hemma. Och ja, tårar gråter på så många sätt. Bästa, bästa medicinen.

      Puss!

  2. Amen to that sister, jag skrev ett oerhört utelämnande inlägg om just detta just igår. Jag vill hälsa på dig snart. Eller så får du komma och hälsa på mig, om du vill och orkar. Vet bara att vi måste kramas och ha långa diskussioner igen snart. Stor kram, jag vet hur det känns. Tror jag. ❤

    • Jag tycker att du är stark och modig som skriver så utlämnande och ärligt. Men det är bra att lyfta på locket. Åh, jag vill gärna få påhälsning. Jag vet inte om jag orkar åka i vår (det är så mkt som händer förutom den stora magen) men du får gärna komma till oss. Långa diskussioner och kramar ser jag fram emot. Kram på dig vännen ❤

  3. Alltså det här stycket:
    Mitt problemet och troligen också ditt problem är att jag tenderar att vilja bli lite för duktig och vill lite för mycket och försöker vara lite mer än vad jag faktiskt klarar av. Tidvis är det en e n o r m drivkraft men ibland ligger det mig till last. När jag glömmer bort vad som är viktigt för mig. När jag glömmer bort vad som betyder något. På riktigt.

    SÅ SJUKT BRA! Verkligen exakt mitt problem också. Jag hoppas på att jag kommer ihåg under våren vad som är viktigt för mig istället för att jag försöker vara överallt och vara bäst på allt även fast jag inte behöver och ÄVEN fast det räcker med bara hälften av den energin som jag lägger på att vara duktigast..

    • Ja P, jag vet att du vet hur det känns. Och jag tror att har man en gång kraschat är man skyldig sig själv att ta bättre hand om sig själv. Det går liksom inte att bli dum igen. Du är ju bra som du är och du behöver inte bevisa det för massa människor på en och samma gång. Våga landa i att allting kommer att bli bra – även om man ibland får ha lite tålamod. Lägg energin på att utveckla dig själv och på att må bra istället för att vara duktigast. Du kommer att märka skillnad ❤

  4. Jösses så spot on! En miljon tack för detta inlägg! Du har ingen aning om hur mycket jag behövde läsa detta just nu.. Stor kram till dig och tack igen för att du delar med dig av dina kloka tankar:)

    • Vad skönt att du också behövde en spark i baken eller en påminnelse. Och jag tror att det är så viktigt med igenkänning. För vi tror så ofta att vi är ensamma med våra känslor och så är det ju inte. Tack för din kommentar och kram på dig!

  5. Ping: Gå fort och ha en snygg handväska | Om du var mina träningstajts – hade du varit svettig nu

  6. Bra inlägg!
    Jag har blivit BÄTTRE på att säga nej, när jag känner att jag inte hinner. Och som du skriver; man behöver inte förklara. Nej. Punkt.

    Om andra bli ”putta”, ja, då är det deras bekymmer.
    Kram till dig! ❤️

    • Tack! Jag har också blivit bra mycket bättre på att säga nej. Verkligen. Men ibland kommer jag på mig själv med att börja mecka med mina gränser och det gör mig sur. Och jag brukade vara den som gav långa förklaringar och det har jag slutat med. För det mesta. Det är ju lite jobbigt när folk blir sura, men jag tycker att man lär sig. Jag är ju liksom viktigast i mitt liv.

      Kram på dig! ❤

  7. tack för att du sätter ord på det! Ibland är jag lite rädd för de här ledigheterna, för precis det som du skriver, att när vardagen drar igång och jag inte bara har kört på så inser jag att shit jag vill bara sova en vecka till.

    • Jag håller med – ibland är ledighet skrämmande för en vet att det kommer att bli svårt att komma tillbaka till vardagen. I vanliga fall är jag tacksam för ledig tid och gillar att komma tillbaka till jobbet, en den här gången kändes det inte så. Och jag tycker att det är viktigt att lyfta på locket och säga hur det känns. För vi är så många som pressar oss själva för hårt. Och det blir ju en dubbelhet i det där för givetvis får det inte bli fult att prestera och göra karriär, men jag tror att det måste finnas balans. Annars går man sönder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s