Hej vecka 22!

I tisdags klev jag in i vecka 22. Jag skulle inte säga att det har hänt så väldans mycket på två veckor (jag skrev inget om det vecka 21 eftersom jag istället annonserade om flickebarnet vi ska få). Skillnaden är att magen blir hårdare och hårdare och inte bara så där mjuk och bullig som tidigare. Det spänner lite här och var, och ibland buffar barnet omkring på insidan. En del kvinnor verkar se och känna sparkar vid den här tiden men inget sådant för min del. Troligen har jag känt av någon regelrätt spark, men det kan likaväl ha varit en ordentlig fis som tog ett rejält varv och försvann. Det är så svårt att säga det där.

Blondinbella stod på ett kilo plus när hon klev in i vecka 23 och själv står jag på nästan nio kilo plus i vecka 23. Jag nämner det inte för att jämföra utan för att tydliggöra att varje graviditet är unik. Dessutom går jag in för att släppa kraven på vad som är rätt och fel, normalt och icke normalt och älska min kropp. Precis som den är. Ni kommer att kunna läsa mer om det och inspireras i temat för YOGAMOM365 för den här månaden som jag kommer att presentera senare idag.

IMG_0962Vad jag funderar på som mest just nu är hur det ska bli att lämna jobbet och låta någon annan ha hand om mina klasser och min arbetsplats och mina kollegor. Det känns som att låta någon bo i mitt hus och leva med min partner- tills låns sådär. Och så märkligt det måste vara att komma till arbetsplatsen och hälsa på när det finns någon som fyller min funktion och sitter på min plats och kramar mina kollegor. Men om 18 veckor ska vi ha barn och det innebär att jag jobbar som mest 16 veckor till (alltså, panik det är typ ingenting!). Jag har nämligen bestämt mig för att gå hem på föräldraledighet två veckor innan BF – 18 maj. Det där med hur länge en jobbar verkar också vara något som görs olika, men jag känner att det blir bra på det sättet för min del. Jag får tid att landa innan barnet kommer och även om det blir långtråkigt att gå hemma och vänta tror jag att det är nyttigt att ha lite tråkigt innan barnet kommer. Jag vet ju så klar inte, men jag har hört att det inte blir så gott om den varan på ett tag sedan.

Och det där med föräldraledighet – det är också en svår fråga. Ibland pratar vi om att dela rakt av och ibland pratar vi om att jag blir hemma något längre än Joakim. Att vi båda ska ta ut sammanhängande föräldraledighet är en självklarhet, men hur vi delar på tiden är inte lika självklart. Det är med handen på hjärtat något av en knivig fråga. Ibland blir jag ego och vill vara hemma så länge som möjligt (jag menar hey, jag kanske aldrig får fler barn och jag vill njuta av tiden hemma) och ibland tycker jag att det är supermegaviktigt att vi delar lika. Jag blir lite styrd av terminer som lärare och det gör det också lite knivigare. På många jobb kan en komma tillbaka lite när det passar, så där i mitten av mars, men inom läraryrket fungerar det inte riktigt. Jag får säkerligen komma tillbaka när jag vill, men för elevernas skull är det inte optimalt att återvända mitt i en termin. Vi vänder och vrider på frågan och troligen är det något som faller på plats när barnet kommer.

Hur gör ni andra med föräldraledigheten? 

 

Annonser

6 thoughts on “Hej vecka 22!

  1. Hej!
    Jag tänkte precis som du och hade planerat att ha två veckor hemma innan bebis kommer. Men det blev inte riktigt som jag tänkt, jag jobbade sista dagen en fredag och sa hej då till kollegor, på kvällen började de kännas lite konstigt i magen och på lördagen fick vi åka in till bb 🙂 på ett sätt skönt men jag hade verkligen viljat ha lite egentid innan! Det var stressigt och tungt på slutet, vet inte om det påverkade nåt men ut kom iallafall en frisk kille även om det var 18 dagar ”för tidigt”. Tycker det är jättesvårt med föräldraledigheten, Liam är 4 månader nu och vi har inte bestämt nåt än! Jag ska vara hemma till minst sista mars men sen är det inte bestämt. Jag märkte dock på jobbet innan hur folk tänker; vi ses om ett år sa de flesta… Men vi får väl se 🙂 lycka till med bebis! 🙂

  2. Nämnde det lite i dagens inlägg men så här gör vi med föräldraledigheten: jag är hemma helt i sju månader. Sedan delar vi 60/40 (min man hemma 60 %) från Nov -15 till aug-16 då det blir förskolestart.

    Anledningar:
    Jag tycker det är tråkigt att vara hemma helt för länge (insåg det med första barnet)
    Det är viktigt för oss att båda är hemma.
    Det är en smart ekonomisk lösning för oss då vi kan styra de där 60/40 kring makens schema sån att han ändå kör sina mest inkomstbrinnande turer (han kör lastbil).
    Det är ett väldigt lyxigt sätt att både ha kakan och äta den (några dagar i klackar på jobbet med andra vuxna, några dagar i myskläder hemma).

    Vi kommer också försöka ha en lång sommarledighet tillsammans, med hjälp av de dagar vi har kvar från snart-mellan (Tack vare att vi hade samma upplägg då och kunde spara många dagar vilket möjliggjort jullov, påsklov och sommarlov för oss som inte är lärare).
    Vad gäller jämställdhetsbiten så är vi ojämställda. På så vis att min man kommer ha haft mer tid hemma med barnen än jag på sikt (redan nu, med de äldsta två). Detta eftersom hans schema ser ut så, han är hemma dagtid två dagar i veckan. På samma sätt blir vab i regel också lite snett för oss fast han sällan faktiskt vabbar, han är ju hemma ändå. (Och när han kör sina turer och jag vaknar av att barnen kräks for jag också själv ta hand om det… för- och nackdelar med allt)

    Mvh
    Drygt 16 kilo plus och totalt flabbergasted

  3. Vi har varit helt överens om att dela rakt av. Båda vill vara hemma och jag vill att liten skall kunna knyta an till båda lika mycket.

    När det sedan blev en liten i magen när vi kollade upp det så gick vi bet. Mannen jobbar i Danmark där man inte får alls lika mycket pengar som här – ofta sponsrar företaget extra men hans ger bara extra till kvinnan = som det ser ut nu blir det sannolikt att jag går hemma och endast av ekonomiska skäl.

    Dock är min plan (om allt går som det ska) att jag börjar jobba lite kväll och helg efter tre månader. Socialt för mig (plus ekonomi då mammapeng är katastrof mot vanlig lön) och för att mannen och liten ska få tid ensamma med varandra. 🙂

    Well – det är tankarna nu i alla fall.

  4. Vi har 3 barn och det är jag (alltså mamman) som har varit hemma mest. Det har passat osd bäst helt enkelt. Nu senast (med nr 3) var jag hemma i 1 år och 5 månader, och njöt varenda stund. Därefter var min man föräldraledig varje fredag i två år så barnet fick 4-dagarsveckor på förskolan. Vi har fortfarande dagar kvar vilka vi tar ut på skollov. Väldigt lyckat upplägg tycker vi!

  5. Delade 50/50 och eftersom jag var springvik blev det också en del tid tillsammans.
    Undrar hur de som ”inte har råd att låta pappan vara hemma” resonerar?! Hur ofta skiljer det jättemånga tusenlappar mellan ett par i lön? Och hur många har inte möjlighet att prioritera (tex vi har inte råd att renovera/köpa by bil) men skiter i det?
    Ser det dagligen.
    Helt okej för mig om inte pappan vill vara hemma men tycker man ska stå för det och inte gömma sig bakom ekonomin. Tex: Om mamman tjänar 20 kk i månaden och pappan 25 kk så skiljer det 1000 i månaden. Hur kan tusen kronor vara så helt avgörande för många?! Förstår verkligen att det är det i många fall, men de allra flesta jag känner bränner säkert en tusing på kläder/utemat/nöjen/renovering etc etc varje månad. Som sagt det är helt ok att prioritera bort att pappan är hemma, men det finns nog inte många som egentligen har ekonomiska skäl till det. Snarare vill inte många män vara hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s