YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 1

Äntligen dags för nytt tema i YOGAMOM365 och det här temat faller mig verkligen i smaken. Dels kommer det ofantligt lägligt och dels ligger det mig varmt om hjärtat. Den här månadens tema är Älska mammakroppen och först ut att vägleda och inspirera är fantastiska Jennie Liljefors. Den första veckan handlar om att bli mer förälskad i sig själv med hjälp av yoga. Du hittar det första blogginlägget här.

insta-v1-jan

Jag har mycket sällan fantiserat eller drömt om att bli mamma. Än mer sällan har jag tänkt på vad det innebär att vara gravid. Barn har inte intresserat mig särskilt mycket – vilket troligen är konsekvensen av PCOS och cystor i ägglådan. Jag trodde inte att barn var en möjlighet för mig. Åtminstone inte än. Beskedet att jag var gravid var lika magiskt som skrämmande. Jag kände mig både lycklig och livrädd.

Ganska omgående visade det sig att omvärldens bild av graviditet var tämligen romantiserad. Framför mig såg jag vackra kvinnor med skimmer i hyn, tjockt fantastiskt hår och en liten rund kula på magen. Själv mådde jag illa, kände mig förlamande trött, fick prickar i hela ansiktet, hade en konstant olustkänsla och gick upp i vikt – snabbt. Det var så mycket som hände i min kropp på så kort tid och jag var fullständigt oförberedd.

De första 12-15 veckorna kände jag mig enbart håglös och trött och tjock. Det syntes ännu inte att jag var gravid så där på riktigt, men jag kände mig som en valross. Jag sov och sov och sov. Jag ägnade ingen tid åt yoga och jag tränade inte. Det gjorde att jag fick än mer dåligt samvete över att vågen tickade mot plus. Med lanseringen av YOGAMOM365 hittade jag tillbaka till mattan och fick någon form av kontinuitet i yogan igen. Därmed kunde jag börja nysta i mina känslor inför allt det nya, inför den kropp som jag nu skulle bo i. Allt fokus på viktuppgång som kretsar kring en graviditet stressade mig och jag insåg hur mycket jag hade jämfört mig med andra. Jag kände mig obekväm i min gravida kropp och förändringarna som överöste mig kändes okontrollerbara och svåra. Att yoga hjälpte mig. Genom att yoga kunde jag, åtminstone då och då, vara mer inkännande och accepterande inför det nya, inför min egen kropp och inför det barn som växer inom mig. Vissa dagar är det svårt att se ljuset medan jag andra dagar kan sköljas av en längtan och tacksamhet för att det växer en individ inom mig. Yoga gör mig mer accepterande – oavsett om jag är gravid eller inte. När jag tvivlar på mig själv är det på mattan jag hittar styrkan. Det är där jag blir lugn.

Jag har nu kommit lite mer än hälften av min graviditet och ju längre fram jag kommer desto häftigare blir det. Vissa dagar tycker jag fortfarande att det är otroligt svårt att se min kropp förändras så mycket. Magen växer, brösten blir gigantiska och svullna och rumpan känns lång. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli mig själv igen. Men, jag försöker vara närvarande i det som händer här och nu. Jag vill vara närvarande i den här tiden och försöka njuta av den istället för att fly från den. Jag vill försöka se det vackra i att det kommer att komma ett barn ur min kropp. Och när det känns alltför mörkt och tungt återvänder jag till mattan eller andas djupa andetag. Det är både dumt och onödigt att kritisera något som är utom vår kontroll. Jag tror och hoppas att jag en dag kommer att se graviditeten och den växande magen ur annat ljus. Därför känns det viktigt för mig att jag uppskattar min kropp för allt den gör för mig. För benen som bär mig och nu även mitt foster. För ryggen som orkar och för hjärtat som slår. För att kroppen tillåter ett frö växa sig stort och starkt.

Det viktigaste av allt tror jag är att vi vågar vara ärliga med hur vi känner och att vi delar med oss. Med tanke på att det finns en romantiserad bild av graviditet och barnafödande vill jag uppmana till ärlighet. Främst önskar jag att vi slutar jämföra oss med andra. Och jag tror att det här temat är bra för oss – för oss med små magar och stora magar och små bröst och stora bröst och allting däremellan. För dig som är gravid eller har varit gravid eller som någon gång önskar att bli det. Eller som känner någon som är gravid och behöver stöttning i sin kroppsliga resa.

Jag ska använda det här temat för att landa i mig själv och släppa alla krav från omvärlden. Jag hoppas att du vill göra detsamma. Jag hoppas att vi kan använda yoga som ett verktyg att våga komma lite närmare oss själva och jag hoppas att vi kan lyfta våra tankar tillsammans för att det ska kännas lite lättare. Är du inte redan en del av den fantastiska gruppen YOGAMOM365 på Facebook hittar du den här. Inspirationen flödar och det är en sluten grupp som gör att vi öppet och ärlig kan diskutera hur vi känner inför våra mammakroppar.

Namasté! ❤

IMG_0953

Annonser

One thought on “YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 1

  1. Hej Cecilia! Jag har ju följt din blogg i några år nu och jag hörde av mig till dig då vi hade så lika liv och problematik. Jag fick ju en liten IVF bebis i oktober 2013 och tycker att det är så häftigt att du är gravid, naturligt också!!! Om du vill veta lite hur min pcos har utvecklat sig efter graviditet och amning så pratar jag gärna över mail. Det skulle vara så intressant att höra hur du har gjort för att få tillbaka mens på naturlig väg då jag drömmer om ett syskon till min son och i nuläget testar allt möjligt för att få mens på naturlig väg. Det är progesterall, munkpeppar, borago, paleokost, mindre träning….pust…testar allt känns det som men inte mycket hjälper… Som sagt, vore så kul att prata mer igen, vart kan man inboxa dig?!! Lycka till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s