Äntligen tillbaka på gymmet igen

Den här helgen har jag äntligen tagit mig tillbaka till gymmet efter tre veckors vila. Under julledighetens sista dagar blev jag riktigt förkyld och det har hållit i sig fram till för någon vecka sedan. Att träna lite småförkyld har inte lockat mig det minsta som gravid. Därefter kom den där kaosiga flyttveckan och Joakims axelluxation. I tisdags packade jag väskan och tog med mig träningskläder till jobbet för att träna efteråt, men då visade det sig att gymmet var stängt tisdag och onsdag för uppfräschning och byte av maskiner. Lite oturligt, men jag lät kläderna ligga kvar och bestämde mig att göra entré på gymmet i fredags. Vilket jag också gjorde! Tiden var liksom inne och jag känner att träningen behöver bli mer prioriterad igen. Det kändes fantastiskt skönt att träna ben och rumpa, att få röra på mig och bli lite småsvettig. Idag gjorde jag återigen om proceduren och körde ett pass för bröst och rygg.

IMG_1176

Faktum är att varje gång jag tränar inser jag att det är då jag känner mig som mig själv som mest. Jag gör vad jag kan med den kroppen jag har och njuter av att känna mig stark. Visionen är att få till styrketräning, yoga och konditionsträning 3-4 dagar i veckan fram till BF i maj. Jag lyssnar på kroppen och gör så gott jag kan givetvis, men det känns viktigt att ge mig själv aktivitet. För att få rutin på den sista tiden gör jag som vanligt: jag planerar in fasta träningsdagar. Tisdagar, fredagar och söndagar är mina gymdagar. Att planera hjälper mig att lyckas nå mina mål. Det gör mig till en riktig doer, och nu ska jag arbeta för att följa min plan.

De dagar jag har låg energi och känner mig urlakad låter jag det vara så, men jag vill vara så aktiv jag kan fram till att barnet kommer – så länge kroppen tillåter. Jag har tagit upp det tidigare och jag har verkligen inte fysiska åkommor som sätter käppar i hjulet för mig. Det är snarare lathet och bekvämlighet. Jag använder numera stödstrumpor för att fötterna ömmar, men annars är det inte mycket jag kan klaga på. Jag känner mig tung och orörlig mot till vanlig tillstånd ja, men det handlar ju om att jag bär omkring på större kroppshydda än vanligt. Det är en tillfällig period i livet och jag har alla möjligheter att göra någonting åt det efter det här äventyret. Nu fokuserar jag på att vara så aktiv jag orkar och njuter av all motion jag får till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s