Första veckan i #sockerstopp

För mig har den här första veckan i mitt #sockerstopp varit viktig. Stor del av min graviditet har genomsyrats av märkliga cravings och sug efter sådant jag sällan eller aldrig äter. Till en början lade jag inte särskilt stor vikt vid det utan lät det vara så. Med tiden insåg jag att det kanske inte riktigt var enbart gravidcravings som styrde vad jag åt utan också min sockerhjärna. Motvilligt erkände jag att det var dags att arbeta för bättre balans och för att ge mig själv möjlighet att att må bättre. Jag ville inte hamna där jag en gång var. Aldrig aldrig aldrig igen. Jag har arbetat och kämpat för hårt och för mycket för att återigen fastna i sockrets klor. Ett beroende är manipulativt och det är inte säkert att en förstår vad som hände förrän det är försent. Min historia går ut på att ersätta ett beroende med ett annat och det har jag sysslat med de senaste tio åren. Det var inte förrän jag kunde sätta ord på mig som person och arbeta med ett beteende som jag kunde göra skillnad. Den resan vill jag inte ha ogjord.

IMG_1272

För mig handlar det återigen inte om att sätta stopp för allt som är gott och njutning för själen. Jag läser om kritiken till #godisstopp och inser hur provocerade människor blir – ”godis tycks få vuxna människor att nå en sexårings logiknivå” skriver Ann Fernholm på Ett sötare blod. För mig handlar det om att göra mer förnuftiga val. Innan jag blev gravid åt jag inte särskilt mycket socker eller gluten och mådde ofantligt bra av det. Det var inte en livsstil som skapades över en natt utan något jag har arbetat fram under tid. För att det fungerar för mig. För att det får mig att må bra. Det finns inget pretentiöst eller duktigt över det valet. Det är ett val som grundade sig i kroppsliga problem som jag mer än något ville eliminera.

Nu kom jag till punkten där jag behövde en förändring och jag skapade en. Svårare än så behöver det inte vara. För att skapa ett dagligt moment av tillfredsställelse bestämde jag för att sätta ett grönt kryss i kalendern för varje sockerfri dag. Det pirrar lite lagom härligt i kroppen när jag får checka av saker och det motiverar mig. Ett kryss – pirr pirr. Men hur har det varit då?

Jag skulle inte säga enkelt men långt ifrån så svårt som jag föreställde mig. Jag antar att det är hjärnans sätt att hålla kvar vid sitt tjack. Fördelarna jag märker är att jag har varit mindre svängig i humöret, jag har sovit något bättre och jag känner mig mindre svullen i kroppen. Magen ska ju växa och bli fin så klart, men den där carbface-känslan känns alltmer avlägsen. Framför allt mår jag bra av känslan att göra någonting för mig själv. För det finns så mycket gott att äta som inte behöver vara processat och kemiskt och sockrigt och mjöligt och som i större mängder kan skada kroppen. Vi kan behöva det där mellan varven också, men för oss som lätt hamnar på fel sida vägen kan det vara klokt att erkänna för sig själv när det blir för mycket och aktivt arbeta för att skapa en förändring. Kommer jag att klara en vecka till utan återfall? Lika a baws. 

IMG_1263

 

Annonser

3 thoughts on “Första veckan i #sockerstopp

  1. bra jobbat! vet själv hur det är att vara fast i de där klorna. Dock har jag sedan några månader tillbaka börjat tappa suget och hetsen för sött. man blir ju nervös och undrar om det bara är tillfälligt eller om allt sökande efter orsak äntligen gett resultat. Det största jag gjort är att söka en orsak från barndomen, diskuterat mycket med mamma om när jag åt och varför när jag var liten. Försökt kartlägga mina känslor och varför jag vill äta istället för att känna. Bokenhttp://www.bokus.com/bok/9781401921538/a-course-in-weight-loss-21-spiritual-lessons-for-surrendering-your-weight-forever/ , den va en ögonöppnare till hur jag ovh andra runt mig håller på. Sen gick jag vidare till att läsa mycket om det inre barnet, var på inre barnet terapi/ Hypnos som gav verktyg att gå tillbaka och sudda ut/ ändra om situationer i barndomen där jag fått en negativ känsla kring mat. Läst tex boken skamfilad som var väldigt bra och handlar mycket om ett barns skamkänslor ….som återkommer i samband med intag av mat jag inte borde äta. Sökandet fortsätter men just nu är jag otroligt nog nöjd och tillfreds och är nästan chockad över det . Mitt mål var och är att inte acceptera att jag är sockerberoende och sätta mig i ett fack utan att hitta orsaken till det istället för att hela livet kämpa emot det. Lycka till med din resa Cecilia!! Kram Lotta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s