Tredje veckan i #sockerstopp

Grundtanken med #sockerstopp är att vara snäll mot mig själv. Jag tror att jag blev litet trött på att tänka att snäll mot sig själv är att äta godis och ha det mysigt på soffan. I min annars balanserade och varierade tillvaro kan det vara just det, men inte enbart. Som gravid har jag märkt att det blir mer legitimt att ligga på soffan och käka kanelbullar eftersom en tydligen blir mer skör och ömtålig när en bär på ett barn. För mig är det ju egentligen inte att vara snäll mot mig själv eftersom jag på sikt mår sämre av det. Att vara sämre mot mig själv är att ta hand om min kropp med schysst käk, träning och självfallet vila och återhämtning. Jag tycker att Elaine sätter huvudet på spiken när hon i sitt inlägg ”Det här med att vara snäll mot sig själv” resonerar om varför hon mår bättre av att slopa geléhallon och soffhäng i utbyte mot att äta bra och träna kontinuerligt.

Min tredje vecka utan socker har varit både enkel och svår. Det har varit enkelt för att jag har skapat bättre vanor och jag reflekterar inte över det nya på samma sätt. Att äntligen ha ett kök öppnar dessutom nya möjligheter för mig. Det har varit svårt för att sockerbelastningen jag gjorde hos barnmorskan i tisdags fullständigt slog undan bene på mig och skapade kaos i kroppen. Jag mådde verkligen urusel under hela tisdagen, och det kändes liksom fel i kroppen i flera dagar efteråt. Jag fick huvudvärk och jag blev trött och grinig. Jag kände mig sockerbakfull när jag vaknade på onsdagen och har befunnit mig som i dvala under slutet på veckan. Jag misstänker att sockerbelastningen har ett finger med i spelet och att magen fullständigt slog bakut för att min kropp inte är van vid den stora mängd socker som jag fick i mig. Det är enkelt att dra slutsatsen att även den tillfälliga njutningen som något sött kan ge övergår det snart i trötthet och huvudvärk – och då njöt jag ju inte särskilt av tisdagens sockerintag.

IMG_1434Min första plan med 28 dagar #sockerstopp var att skapa lite nytt ljus i tillvaron och se till att göra bättre val än jag gjorde i januari. Jag ville påverka det jag kunde påverka med den här graviditeten och jag tänkte mig 28 dagar utan socker för att ge mig själv möjlighet att komma tillbaka på banan. Nu har jag sex dagar kvar och jag känner mer och mer att jag i fortsättningen behöver fortsätta på det här spåret. Jag ser ingen anledning till att mars behöver vara annorlunda – för jag tror att jag behöver det. Jag behöver kanske bara fundera på exakt hur jag tänker mig att mars månad ska se ut. Det kan tyckas strikt och tråkigt, men skillnaden i hur jag mår efter den här perioden och hur jag mådde innan är som dag och natt. Slutsatsen är ju den som både jag och Elaine kommer fram till: socker gör mig trött och grinig och jag hamnar lätt i ett negativt ätbeteende där jag börjar smygäta (det som inte syns finns inte!) och jag får problem med magen. Att vinna över gravidhormoner, cravings som lätt uppstår o c h en hjärna som går i gång på socker kräver viss planering och beslutsamhet. Jag ser inget fel i det. Tvärtom.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s