Om att två blir tre

Den här morgonen inledde jag hos barnmorskan. Vi pratade om mina känslor inför förlossningen, mätte magen och lyssnade på hjärtat. Allting var bra! Magen växer enligt kurvan och hjärtat slår som det ska. Precis som förra gången var det rejält med sparkande i magen och det är så häftigt att höra hur det lilla hjärtat slår.

IMG_1580

Morgonmage i vecka 30 ❤

På sista tiden har jag funderat över hur tiden som gravid har förändrat mig. Ju längre i graviditeten jag kommer desto mer uppenbart blir det för mig varför vi bär på ett barn under så lång tid som nio månader faktiskt är. Att kroppen är en häftig manick är tydligare än någonsin för mig, och det gör givetvis också att den fysiska aspekten av en graviditet påtaglig. Barnet behöver utvecklas och växa, och kroppen behöver få tid att förbereda sig inför förlossningen. Att skapa ett nytt liv behöver få ta tid. En annan väsentlig aspekt är den mentala biten, och jag tror att de nio månaderna också är viktiga för att bli redo. Jag var inte redo för att bli mamma när vi fick veta att jag var gravid. Det kändes för stort och jag kände mig inte färdig med att enbart tänka på mig själv. Om någon hade sagt till mig att barnet skulle komma kort tid efter beskedet hade jag efterfrågat blankett om reklamation. Att bli förälder kändes märkligt och rent mentalt var jag långt ifrån redo för att ta hand om ett barn. Jag har nog med andras ungar på jobbet och tja, barn i allmänhet har liksom inte riktigt intresserat mig. Skrikiga, snoriga små marodörer.

Under graviditeten har min inställning förändrats. Lika märkligt som det kändes att bli mamma för 30 veckor sedan lika naturligt känns det nu. Att jag och Mr ska bli föräldrar känns som det mest självklara i världen, och vi pratat otroligt mycket om hur livet kommer att bli när vi blir tre. Människor säger att vi ska passa på att njuta av att det bara är vi två innan barnet kommer, men jag tror att vi ser fram emot allt det nya för mycket för att vara så där passa på-iga. Jag vet inte riktigt vad det är vi ska passa på att göra för de mesta vuxensakerna som en kan passa på med känns avlägsna – som att dela en flaska rödvin och prata in på småtimmarna, att ha hett och passionerat sex och att ta lång sovmorgon och äta frukost i sängen.

Vad jag passar på med är att riktigt uppskatta Mr som människa och jag älskar älskar älskar hur han rår om mig och hur han klappar på och pratar med magen om kvällarna. Det är inget att ta för givet. Jag passar på att njuta av att gå på toaletten i fred och bajsar helst med öppen dörr vid varje tillfälle jag får. Jag passar på att uppskatta att klä på mig i lugn och ro och att äta frukost utan avbrott. För jag tror att det är sådana små saker som jag kommer att sakna som småbarnsförälder. Allt det där andra, vuxna och smaskiga och heta, tänker jag att vi kan passa på med någon annan gång. Jag menar hur många småbarnsföräldrar åker inte utomlands för att ta igen allt sex de missar i vardagen och för att liksom väga upp hur det sliter på en att vara på sin vakt dygnet runt? Det kan vi också göra vid behov. För jag tänker att allt har sin tid och just nu präglas vår tvåsamheten av hur mycket vi längtar efter att bli tre, och jag vill inte ha det på något annat sätt. I det enkla bor det vackra och det är i nuet jag vill leva. 

Annonser

2 thoughts on “Om att två blir tre

  1. Först: Jag håller inte med om att en graviditet behöver vara 9 månader. Två veckor borde räcka… 😉

    Sen: Visst är det kaotiskt när man har en liten och visst finns det allsköns saker som kan ställa till det (som kolik). Men jag har alltid fått duscha. Ibland ätit frukost med en liten på armen men ofta i lugn och ro. Med första barnet var f-ledigheten nästan som semester. Bebisen kunde sova 5 timmar (!) i vagnen medan jag gick på stan, fikade med vänner, tittade i affärer… Och nu, med två lite större barn, så kan man återigen sitta länge vid frukostbordet (med lite konflikthantering insprängt ibland) och tom få sovmorgon för att båda sover ända till typ 07 (ja, referensramarna förändras lite förstås…). Och istället för att dricka ett par flaskor vin och prata hela natten så är man SKITNÖJD med ett glas vin (billigt blir det också!) och prata en stund och sen gå och lägga sig klockan 23 och sova gott. Och sex kan man ha! Ibland får man avbryta väldigt snabbt eller så får man komma ihåg att låsa dörren och så får man släppa prestigen. ”Nähä, vi blev inte färdiga den här gången men puss på dig älskling, A for effort, vi är bra!”. Generellt tycker jag att livet är bättre nu, efter barn. Annorlunda. Men bättre. Ja, till och med sexet!

    Jag älskar mitt liv. Är lite galen på illamåendet som du vet men utöver det. Helt vanligt svennigt vardagsliv med räkningshögar, bolibompa-sex, ipad-konflikter, resedrömmar som på sin höjd slutar med Legoland (och det var ett BRA år, ekonomiskt sett), krullhåriga små underhållningsmaskiner, en skäggig man som fyller 40 (!!!!), lappar från skolan om att nu går det löss igen, slänga krukväxter i väggen för att jag blir så frustrerad över allt stök (gör inte direkt stöket bättre men det känns bra, en stund), sommardagar på stranden, gnäll över småspiksregn, konstaterande att nu har alla vuxit ur sina kläder IGEN, snubbla över skor i hallen, få en ordentlig kyss mitt i diskandet… Livet. Förbaskat bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s