Alla dessa måndagar

Siribarnet är inget sovbarn. Hon sover korta stunder dagtid men däremot sover hon bra på nätterna. Om jag måste välja vill jag givetvis hellre sova på nätterna än att ha en unge som sover på dagarna och är vaken på nätterna – men tid till att skriva finns det inte gott om. För visst är det så att jag får prioritera en väldans massa just nu och först på listan kommer självfallet att promenera, träna och yoga innan jag sätter mig vid datorn. Jag vet att det kommer att bli bättre med tiden och jag hoppas att ni hänger med även de där veckorna när inläggen lyser med sina frånvaro. Jag är ju tämligen (över)aktiv på Instagram så följ mig gärna där till livet och bloggen är lite mer i rullning igen. Tja, jag vill ju förstås att ni följer mig även efter det också. Förstås. Ni hittar mig på Ceecilan.

Idag är det måndag igen och Mr är tillbaka på jobbet efter fyra veckor hemma. Jag tycker att det känns bra, och vi har börjat planera för att få till rutiner med Siribarnet, träning och schysst käk. Vi delar upp dagarna där vi får träna på egen hand. För mig är det viktigt att göra på det sättet för att vi båda ska få kontinuitet i  och rutiner på sådant som vi mår bra av. Vi håller på att inreda ett gym i källaren  – vilket innebär att vi kan få till effektiv och schysst styrketräning även de där dagarna när det inte blir som en tänkt sig. Ni kan tro hur lycklig jag är! Vi börjar i liten skala och bygger på utrustning allteftersom. (Om någon har en spinningcykel i bra skick så hör av er.) Min plan är att också ha gymkort och vet att det kommer att vara både skönt och nyttigt att lämna hemmet några kvällar i veckan. Men hörrni; ett hemmagym. Det är ju lite av en dröm som  blir sann och det kommer att underlätta vår vardag med en bebis avsevärt. Att köpa det här huset är tamigtusan det bästa vi har gjort. Yeey!

På måndagar tänker jag ofta på vad jag brukade känna inför måndagar. Alla dessa måndagar. All ångest. För mig brukade måndag vara en negativ dag. Det var ångest personifierad. Det var en dag när helgens synder skulle rättfärdigas och förlåtas, och nya planer skulle smidas. Hade jag levt utanför mina marginaler (vilket jag alltid gjorde till etthundrasju procent eftersom jag levde på extremt underskott under veckan) var skammen och skulden överflödig. Jag borde veta bättre. Det var på måndagar mitt liv skulle förändras. Allting skulle vända under den nya veckan. Dieten skulle hållas. Träningspassen skulle tränas. Smaljeansen skulle knäppas.

Jag fantiserade ofta om hur mitt liv skulle bli som smal. Jag fantiserade om hur mycket bättre jag skulle se ut som smal. Jag fantiserade om mycket bättre jag skulle må, hur befriad från ångest och självförakt jag skulle vara. Jag fantiserade om alla killar som skulle titta åt mig. Bara.Jag.Blev.Smal.

Alla dessa måndagar.

Och all söndagsångest. Jag visste ju hur jag skulle må på måndagen redan på söndagen. Jag visste hur elak jag skulle vara. Jag visste hur grym jag kunde bli. Jag visste att jag var tvungen att avtjäna mitt straff så att jag inte skulle göra samma misstag igen. Och på måndagen skulle allting bort – med hård träning och mängder av kvarg. Alldeles för lite mat och alldeles för mycket självhat.

Måndag är numera ingen mitt-nya-liv-börjar-nu-dagen. Jag tillåter det att finnas en känsla av nystart på måndagar för att jag älskar känslan av att vad som helst kan hända, men det finns inga straff som ska avtjänas. Möjligheterna är oändliga och veckan ligger för mina fötter. Jag kan inleda den lika bra som jag avslutade den. Ibland kan jag bli litet ledsen för all ångest jag bar omkring på just på måndagar. Jag antar att jag blir ledsen för att jag tillät mig själv att vara så elak och för att jag inte tyckte att jag förtjänade bättre. Därför kan jag ibland bli lite illa till mods när jag ser folk som ska köra igång sina projekt just på måndagar. Det blir en dubbelhet på något sätt. Å ena sidan gillar jag ju nystartskänslan måndagar ger, men jag ogillar det där beteendet där en alltid börjar om på måndagen för att en tror att en gjorde så fel under helgen.

Nästa gång jag sätter mig vid datorn tänkte jag prata om varför min mammakropp inte är ett projekt (som startar på måndagar!) utan ytterligare en resa. Jag håller tummarna för att det är ett inlägg jag kan publicera snart.

IMG_0584

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s