Vikten är inte det viktiga (men jag är glad att det går åt rätt håll!)

Måndagar är den dag när jag ser efter lite vad som händer med kroppen. Eftersom jag har haft en komplicerad relation med vågen tidigare i livet och då hade tendens att bli besatt av vad jag vägde har jag valt att begränsa dagarna när jag väger mig. Jag väger mig på måndagar och vissa veckor har jag klivit på vågen någon mer gång under veckan för att jag är nyfiken, men jag är fast besluten av att vikten inte är det viktiga. Vi har alla så olika kroppar och jag visste att graviditetskilona inte skulle rinna av mig. Jag visste att jag kommer att få jobba för att komma i form igen och jag ger mig själv tiden att göra det. Det är som jag tidigare har skrivit ytterligare en resa.

Självfallet är jag glad över att det går åt rätt håll. Sakta men säkert minskar vikten på vågen och jag känner mig något starkare för varje vecka som går. Jag har lagt mycket fokus på knipövningar och aktiveringsövningar för magmuskulaturen eftersom jag tror att det är nyckeln till att stärka sin kropp för en nybliven mamma. Jag tror också att en har igen det längre fram att en inte stressar med för tung träning. En sak i taget. Jag har satt upp hållbara mål och planerat min viktnedgång och träning realistiskt fram till jul. Jag är glad att jag vågar ta det lugnt. Om några veckor ska jag börja på gymmet lite smått samtidigt som vi ska göra i ordning hemmagymmet mer ordentligt. Jag kommer, med andra ord, ha goda möjligheter till att träna mer regelbundet och mer effektivt.

Jag har ju skrivit tidigare om att Siribarnet ogillar vagnen, och att jag tycker att det är oerhört jobbigt. Dels är det jobbigt för att jag inte får tillfälle att röra på mig och få frisk luft dagligen men det är också stressande eftersom vi har svårt att ta oss någonstans. Somliga dagar har Mr fått lämna bilen hemma för att jag ska vara säker på att kunna passa tider. Det har hänt att barnet har skrikigt sig hes och jag fått ringa till BVC och säga att vi inte kommer. För mig finns det inget alternativ än att inte ha barnet i vagnen när hon skriker och visar att hon inte vill. Jag vill inte tvinga eller använda mig av skrikmetoder. Det är inte det föräldraskap jag eftersträvar. Många har tipsat om bärsele och bärsjal och vi har inhandlat båda. Dessvärre har vi haft en period när Siri vägrar dessa också och fram till nyss har hon varit för liten och för instabil för att ha bärselen framåtvänd.

Idag började vi den här morgonen med en promenad i bärselen – framåtvänd. Det gick alldeles utmärkt. Hon sa inte ett pip på hela vägen utan verkade studera det hon såg framför sig och tuggade gott på den nedvikta delen av bärselen. Att bära barn kräver givetvis att en tänker på sin hållning och att magmuskulaturen aktiveras för att ryggen inte ska ta skada, men jag är superglad om det här alternativet kan fungera. En vän till mig kommenterade att hon bar sitt barn i selen och hade med vagnen för att träna barnet korta stunder. Det är också ett alternativ tänker jag; att ha både vagn och sele med på promenaden och skifta när det blir alldeles för gnälligt. Jag hoppas hoppas hoppas att Siri fortsätter att gilla bärselen. Det innebär att jag kan få mer motion men det innebär också att jag kan känna mindre stress inför att inte kunna ta mig någonstans. Vi håller tummarna. 


IMG_1441IMG_1434
IMG_1440

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s