Vilken vecka!

Den här veckan alltså! Boy, det har inte varit en lugn stund och de här recepten som jag har på lager lyser med sin frånvaro. De kommer vänner – håll ut! Siribarnet vill helst inte vara ensam en sekund och mina dagar går åt att bära och bära bära och bära barnet. Amningen fungerar inte optimalt eftersom världen runt omkring är så spännande och hon kommer inte riktigt till ro. Ersättning och flaska är hon inte intresserad av just nu. Vad som fungerar bäst är att liggamma i ett mörk, tyst rum men med handen på hjärtat börjar det tära på mig. Jag tillbringar många av dagens timmar i sovrummet och tja, så här i efterhand känns det otacksamt att jag klagade när jag satt framför teven och ammade i flera timmar.

Nå väl. Jag hoppas att vi närmar oss slutet på den här utvecklingsfasen och hoppas att det är som alla säger

DET BLIR BÄTTRE.

Vi har ändå pusslat på bra den här veckan. Jag har varit på yoga och tagit så många promenader jag har kunnat. Mr har tränat fotboll och är laddad för sin första match på söndag. I onsdags struntade vi alla måsten och kröp upp i soffan, åt (mjölkfri) glass och tittade på den nya serien Modus när Siri hade somnat. En får hitta sina små stunder att tanka energi när det går i ett. Jag vet ju att jag kommer att se tillbaka på den här perioden med andra ögonen när den är över precis som jag gjorde med de där första veckorna när allting var kaos och jag undrade hur jag skulle hålla ihop. Vi håller i och håller ut. Det blir bättre.

För ovanlighetens skull har Siribarnet sovit i över en timme och jag har hunnit sminka mig, platta håret, dricka kaffe och skriva det här inlägget. Det händer ytterst sällan. Jag njuter av en liten stund för mig själv. Problemet är att så fort hon sover mer än 30 minuter får jag för mig att något är fel – att hon har slutat andas, att hon har täcket över huvudet eller att barnvakten är trasig. Det gör, givetvis, att jag inte riktigt tar tillvara på min tid utan att oroa mig. Välkommen till den eviga känslan av att ständigt oroa sig, Cecilia, kanske du tänker nu. Det är så det är att vara förälder.

IMG_1895

 

Annonser

One thought on “Vilken vecka!

  1. Känner igen det där. Gick in i fasen ”liggamma och ha det helt tyst annars vägrar ungen äta” i förra veckan. Och sedan några dagar bär läs konstant i famnen inne för sjal och sele fungerar bara ute. Välkommen småbarnsliv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s