En behöver inte vara ett nutcase för att gå till psykologen

Igår träffade jag psykologen på BVC. Det var ett spännande möte. Givande. Utvecklande. Och lite otäckt. Jag fick mycket att fundera på. Min BVC-tant kände att det stormade lite väl mycket hos mig där innan semestern och tyckte att det kändes lämpligt för mig att träffa psykologen. Semestertider kom och semestertider gick och jag fick aldrig någon remiss. Vid vårt senaste möte frågade min BVC-tant om jag ändå inte ville träffa psykologen, trots att det hade gått en tid sedan det blåste som värst.

Jag mår mycket bättre, svarade jag. Fast jag vill prata med psykologen ändå. Jag känner att det är mycket i mig själv som jag behöver rota i. För att komma vidare. 

Jag är bra på att rota i mig själv, men tidvis behöver en lite mer professionell hjälp. Det är utvecklande att någon utomstående tar en titt på insidan. En behöver inte vara ett nutcase för att gå till psykologen. Tvärtom. Det är utvecklande att prata med människor som kan sin sak. Genom åren har jag träffat olika människor som har som professionalism att vägleda och prata med människor. Och jag har aldrig ångrat den hjälp jag fått. Den har ju hjälpt mig att komma vidare.

Under min graviditet och min första tid som mamma har jag funderat mycket på min barndom, på mina föräldrars skilsmässa, på min taskiga självbild och på sådant som har varit svårt under livet. Jag antar att det är alldeles jättevanligt att ifrågasätta sådant som varit svårt i livet under en graviditet och det är utomjordiskt starka känslor som uppstår när en blir förälder. Jag har en stark känsla inom mig att vilja ta reda på var och hur allting började – även om det viktigaste för mig är att faktiskt göra något åt det. Jag vill inte fastna i något ältande utan jag vill gå vidare. Ändå, det är många år av mitt liv där jag gick omkring med en mur runt mig och spelade tuff. Det har självfallet påverkat mig. Det har påverkat min relation till mig själv och det har sannerligen påverkat min relation till andra människor.

För mig är det viktigt att ständiga ifrågasätta och våga värdera om. Att säga

JAG HADE FEL

tänka nytt, lära om och gå vidare. Vända blad precis som kungen. För om vi inte vågar se saker från andra perspektiv och omvärdera kommer vi aldrig att komma vidare. Då fastnar vi i våra beteendemönster och risken är stor att vi går genom livet olyckliga, bittra och med krossat glas i magen.

Till för bara något år sedan hade jag en bild av mina föräldrars skilsmässa som helt skiljer sig från den bild jag har idag. Om jag inte hade vågat rota i mig själv och inte vågat ifrågasätta den bilden hade jag gått genom livet med negativa känslor inför något som inte stämmer med verkligheten – vilket hade påverkat många av mina relationer. Därför har jag behov av att ta reda på var allting började. Jag vill sätta ord på känslor och förstå mig själv. För att utvecklas. För jag vet att ju mer jag förstår desto mer kan jag utvecklas och vara en människa som jag trivs med att vara.

Vi har ju alla våra fyllda ryggsäckar och vi har alla relationer som vi kämpar med. En del kämpar med sig själva. Andra kämpar med en pappa, en bror eller en vän. Vissa kanske kämpar med alla sina relationer. Aldrig ren och tam. Och jag tror att när vi vågar ifrågasätta det som känns svårt kan vi komma vidare. När vi öppnar rätt dörrar kan vi också släppa ut sådant vi inte behöver bära omkring på. Att släppa taget om det vi inte behöver innebär ju att vi kan förstå, förändra och lära om – vilket jag tror är förutsättning för att må sitt bästa jag.

Många människor tycker att det är obehagligt att prata om psykisk ohälsa. Det är obekvämt att prata om hur det egentligen är. Helst ska vi nicka glatt och säga att allting är bra bra bra. Men ingen människa mår bra hela tiden och ju mer vi pratar om hur vi mår desto oftare kommer vi att inse att vi inte är ensamma med våra känslor och upplevelser. Jag vill vara öppen och ärlig med mina känslor för att du ska sluta känna skuld och skam för dina känslor. Det är på tiden att vi slutar skämmas för vår mänsklighet. Sänk garden. Släpp taget om det du inte behöver. Embrejsa dina känslor. Gå vidare.

IMG_1975

Annonser

3 thoughts on “En behöver inte vara ett nutcase för att gå till psykologen

  1. Ping: Vad är orsaken och vad är symtomen? | En träningsblogg och lite till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s