Vad är orsaken och vad är symtomen?

Häromdagen pratade jag om att våga ifrågasätta det som känns svårt. Att ifrågasätta och våga se saker ur andra perspektiv handlar också om självinsikt. Många människor går genom livet och saknar tidvis självinsikten. Vi kör på utan att lyssna inåt. Vi kör på utan att ifrågasätta oss själva. För de flesta människor tar det stopp någonstans och för att ta sig vidare behöver en vända blicken inåt och ifrågasätta sig själv. En del människor gör aldrig det. Kanske för att de inte vågar. Kanske för att de inte orkar. Vi har dem alla i vår närhet; människorna som inte vill ändra på sig själva. Människorna som ständigt letar fel och brister hos andra, men som aldrig aldrig aldrig vill eller orkar utveckla sig själva.

Jag brukade ta illa vid mig när människor påpekade mina brister. Jag tog illa upp om någon skämtade på min bekostnad. Det träffade ju alltid de där ömma punkterna ni vet. Jag tog allting ofantligt personligt och gick alltid i försvarsposition

MEN DU DÅ?!

Det var inte särskilt charmigt. Inte heller särskilt utvecklande.

Självfallet var det ett sätt att skydda mig själv. För när en sänker garden och låter andra människor komma nära blir en plötsligt väldigt naken. Samtidigt är det befriande för det finns inte längre någon mur och ingen fasad att upprätthålla. Det är en känsla av frihet.

Precis som jag skrev i det här inlägget har jag en känsla av att vilja ta reda på var allting började. Jag drivs av att veta hur jag hamnade där jag hamnade. Och om jag nu upplever att någonting gick snett på vägen – var? Många gånger har jag undrat vad som egentligen var och är orsaken till mina beteendemönster. Ville jag veta det behövde jag givetvis ifrågasätta mig själv och våga rota i det som är svårt. När jag väl började nysta i trådar och ärligt erkände saker för mig själv (och andra) insåg jag tämligen snart att det fanns olika symtom men bara en enda orsak – bara ett enda grundproblem. Roten till allt. För mig var det viktigt att gå till botten av kärnan och förstå mig själv för att kunna komma vidare.

Jag insåg att jag har släckt bränder genom åren. Grunden till mina beteendemönster har varit min osäkerhet och taskiga självkänsla. Jag ville till varje pris passa in och vara som alla andra. Min låga och otränade självkänsla tog sig uttryck i flertal symtom som på olika sätt påverkade varandra. Jag har haft olika typer av beroendeproblematik; alkohol, cigaretter, snus, socker – vilket har varit någon form av självmedicinering för ångest, skuld och skam. Mitt ätbeteende har också bottnad i någon form av självmedicinering. Jag åt när jag kände mig ledsen. Jag åt när jag kände mig ensam. Jag åt för att dämpa ångest. Och efteråt kände jag mig så smutsig och så skamsen att jag ibland spydde. Ett sådant skevt ätbeteende ledde till problem med kroppen på olika sätt; negativ kroppsuppfattning, problem med vikt, sömnproblem osv osv osv.

I tron på att varje av mina symtom har varit orsaker i sig missade jag länge den verkliga orsaken: min självkänsla. Allting, precis allting, bottnade på något sätt i min bild av mig själv. Orsaken var hur jag såg på och uppfattade mig själv, och symtomen tog sig uttryck i olika typer av missbruk som givetvis ledde till andra problem = olika bränder att släcka. Jag är säker på att symtomen hade fortsatt och fortsatt om jag inte hade gått till botten med var allting egentligen började.

Att erkänna för mig själv

JAG HAR LÅG SJÄLVKÄNSLA

var jävligt otäckt. Att sänka garden och fullständigt blotta mig är något av det svåraste jag har gjort, men det är också något av det viktigaste jag har gjort. Det gav mig möjligheten att börja leva mitt liv på riktigt. Det gav mig möjligheten att börja ta mig till den person som jag önskade, hoppades och trodde att jag kunde vara. Och mitt liv har blivit sjukt mycket roligare sedan dess. Det har ju varit många hinder och motgångar på vägen, men i slutänden är det alltid värt det. Livet blir vad vi gör det till: vilket inkluderar vår personlighet, vår kropp och vår hälsa. Att säga att det blir som det blir tycker jag är begränsande: det blir vad vi gör det till. Varken mer eller mindre.

Om jag inte hade sökt orsaken hade jag inte kunnat hitta roten till vad som var fel. Kanske hade jag än idag släckt bränder. Genom att titta närmare på mina symtom och på vad som egentligen gnagde på insidan kunde jag göra någonting åt det. Jag kunde bestämma mig för att träna upp min självkänsla. Det gjorde att jag kunde komma längre i min utveckling. Detsamma gäller dig. För när du väl hittar orsaken kan du bestämma dig för att gå vidare och du kan på så sätt komma längre än du någonsin trodde var möjligt. Det är då du kan lyckas

Annonser

2 thoughts on “Vad är orsaken och vad är symtomen?

  1. Åh, vad skönt att läsa om att fler kämpar med sig själva och för att må bra. Tack för att du vågar släppa på garden och blotta dig och vara ärlig i dina inlägg. Starkt jobbat!
    Förutom att det är hög igenkänningsfaktor i dina inlägg så är jag också från Vimmerby-trakten. Det innebär att du för min del kommer under den yttre rustningen på fler än ett sätt och det är jag glad för. I alla fall tycker jag att du är modig och och inspirerande. Fortsätt så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s