Faster. Harder. Spinning.

Åh kompisar! Just nu känner jag mig hög på livet. Ni vet så där sprudlande och härligt varm i kroppen som en enbart blir efter ett riktigt svettigt träningspass. Precis innan jag gick hemifrån hade Siribarnet skrikfest och det kändes sjukt jobbigt att gå därifrån. Mr skrek med barnet i famnen

DET ÄR BÄTTRE ATT DU GÅR. DU TYCKER ATT DET ÄR JOBBIGT NU, MEN DU KOMMER ATT MÅ ÄNNU SÄMRE OM DU STANNAR HEMMA. DU BEHÖVER TRÄNA!

Jag cyklade iväg med dåligt samvete men runt hörnet kändes det rätt. Jag behöver mina träningspass. Jag blir en bättre mamma och sambo om jag får träna. Barnet har det alldeles utmärkt bra hos Mr – även om hon skriker. Och visst behövde jag det där spinningpasset och hem kom jag som en ny människa med rosiga kinder och nytt tålamod.

Victoria, som kör spinningklassen på torsdagar, har grymt härlig energi och sjunger med och rockar loss under passet. Det gör att jag också bli peppad, sjunger med och rockar loss till passet. Höjdpunkten (förutom finalen till ”Kickstart my heart”var intervaller till den gamla goodingen ”Faster Harder Scooter”. Vips drogs jag tillbaka över tio år i tiden när jag körde spinning med Camilla Sand, Emelie Nilsson (nuvarande Andersson) och Jossan Conradsson (nuvarande Svensson). Jag fick en sådan härlig känsla i kroppen och det var som att varje glädjeskrik från den tidens spinningpass satt kvar i muskelminnet. Tänk att minnen till musik kan sitta så djupt i kroppen och framkalla de häftigaste av känslor. Tack tjejer!

Att träna sin post gravida kropp innebär på många sätt att en får göra framsteg ofta. Det blir en kick som håller motivation vid liv och som ger energi. Idag kände jag stor skillnad på orken under spinningpasset. Kroppen kändes starkare. Andningen var mer fokuserad. Jag kunde hålla spänningen i magmusklerna bättre och jag överanvände axlarna mindre. Framsteg. Jag kände mig som den grymmaste av morsor. Längtar till nästa veckas pass.

Jag är ju som gjord för det här

Igår gjorde jag mitt första, riktiga träningspass på mycket länge. Jag har tränat i hemmagymmet och väckt kroppsdelar och muskler till liv en tid, men nu var det äntligen dags för mig att få ta i lite mer på riktigt. Det var premiär på spinningcykeln och jag kände mig helt pirrig i kroppen. Skulle jag orka?

Visst orkade jag, men varken kondition eller styrka är vad det var innan graviditeten. Så klart. Flertalet gånger kände jag att jag orkade mer än vad jag förväntat mig. Någonstans kände jag också att jag faktiskt lyckats bibehålla mycket av min kondition och styrka trots en graviditet. Jag tränade ju ändå fram till vecka 30 och visst ger det utdelning. Jag tyckte att det var så härligt att hitta den där transkänslan som uppstår till bra musik. Den där känslan som gör att det skapas en samspel mellan tunga tramptag och tung musik. Ibland såg jag framför mig hur jag svischade förbi i skogen som värsta Jonas Colting, och lovade mig själv i något transtöcken att jag minsann ska investera i en rejäl cykel för utomhusbruk också när ekonomin tillåter.

Jag kom fram till några saker under passet:

  1. Ibland är det svårt att hitta spänningen i magmuskulaturen när en är trött och ovan. Då börjar en kompensera genom att spänna axlarna, vilket är dumt. Note to self: tänk på tekniken. Ofta och mycket. Gå inte runt problemet och kompensera genom att använda andra muskelgrupper
  2. En ska alltid ha bandana i håret när en cyklar. Det finns inget så irriterande som hår i ansiktet. Det var ett rookiemisstag att tro att jag skulle klara mig med hårnålar. Note to self: glöm aldrig bandana igen. Och köp ett gäng så att du alltid har på lager.
  3. Jag är ju som gjord för det här.  Att ta i, att svettas och jobba med kroppen. Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen när passet var slut. Som om jag hade vunnit något. För mig är det viktigt att få träningstid för mig själv. Alla vinner på det liksom.
IMG_1566-0

Inte glömma bandana när en ska cykla. Det är det bäste!

 

Ni undrar kanske om jag har träningsvärk idag?

Bajsar björnarna i skogen?

Gör det du kan med det du har

Igår var jag på föreläsning på Öppet Hus för Body Gym & Relax (jag tror jag ska kalla det för Bodygymmet! Älskar sammansättningar ni vet = Siribarnet. Siripappan osv osv osv Kom ihåg var ni läste det först!). Peter Bláha även känd som Pansar från Gladiatorerna höll en rolig, ärlig och inspirerande föreläsning. Jag var så otroligt pepp när jag kom hem att jag gick raka vägen ner i källaren och rev av ett finfint pass för ben, rumpa och axlar (mao träningsvärk idag!). Peter pratade bland annat om varför han började träna och den resa han har gjort till den han är idag. Han pratade också mycket om motivation och målsättning. Något jag givetvis gick igång på eftersom jag själv har utvecklats otroligt mycket sedan jag insåg vikten av att sätta smarta mål.

Vad jag framför allt fastade för i Peters föreläsning handlar om att göra det du kan med det du har. Peter berättade om när han skadade sig när han åkte skidor och bröt benet på 23 ställen. Läkarna visste inte om de kunde rädda hans ben och han såg framför sig hur livet var över. Han peakade i sin karriär och förstod inte hur han skulle gå vidare. Så han låg där i sjukhussängen, grät och var förtvivlad och såg något mästerskap för rullstolsbundna och blev helt inspirerad. Han tänkte

”DET DÄR KAN JAG GÖRA. Om de tar mitt ben kan jag bli bäst på något annat.”

Han bestämde sig för att göra vad han kunde med det han hade. Läkarna kunde rädda hans ben men det tog honom flera år att komma tillbaka på banan. Han la ner energi, tid och pengar på att bli bra igen – för han hade ett mål och han hade bestämt sig. Han ville göra vad han kunde med det han hade. Och jag gillar ju det där: att vi gör vad vi kan med det vi har.

IMG_1912

För mig handlar det om att börja någonstans och använda de medel jag har just nu för att komma framåt. Det handlar om att göra istället för att i n t e göra. Det handlar om att bestämma sig för att göra någonting istället för att göra ingenting. Det handlar om att se sig själv utföra sina mål – om och om och om igen. Det handlar om att sluta vänta på att den där hundraprocentiga känslan ska infinna sig, på pusselbitarna som ska falla på plats och på det rätta ögonblicket och stället göra. Det handlar om att göra det du kan med det du har här och nu. Att börja. Att börja är att inse att motivation aldrig kommer att segla in på ett bananskal. Motivation kommer när vi gör.

IMG_1918

Efter föreläsningen ville givetvis många fotas med Peter och ta autograf till sina barn. Själv tog jag en autograf till mig själv. Jag är väldigt nöjd med mitt Pansarkort.

Öppet hus på Body Gym & Relax

Vi har fått ett nytt gym i stan! Min vän Ingela sa upp sig från sina tre jobb när hon fick erbjudandet att driva stans nya gym Body Gym & Relax – vilket är ytterligare en del av hotell Ronja. Ingela är som gjord för ett sådant jobb och jag tycker att det är roligt med människor som vågar satsa. Det är inte direkt en överdrift att säga att jag går igång på människor som gör sin egen grej.

Igår var jag och en kompis på VIP-kväll där och spanade in lokalerna. Det bjöds på bubbel och mat och tja, jag är inte den som säger nej till ett glas skumpa när det bjuds. När jag cyklade hemifrån liksom pirrade det i kroppen på mig. Jag kände mig så levande och jag insåg att det var första gången på månader som jag satt på en cykel och utan att antingen vara typ nyopererad och alldeles försiktig eller tjock och otymplig som gravid. Det var den härligaste av känslor! Om jag hade varit lite yngre och lite modigare hade jag släppt både pedaler och styre i nedförsbacken och sjungit la la la medan vinden blåste i håret – exakt som Carola i Melodifestivalen.

IMG_1903

En cykelmamma på vift med pirr i kroppen

Idag är det Öppet Hus mellan 11 och 15 samt en föreläsning av Peter Bláha klockan 14. Jag tänkte ta mig ner en sväng även idag och ska givetvis gå på föreläsningen – vilken ska handla om motivation och hur en sätter mål. Just my cup of tea. Vi kanske ses där?

body_WHITE