Acaibowl

Hej raringar.

Den här veckan har jag haft frukostvecka i bloggen för Vimmerby Tidning där jag tipsat om några av mina frukostfavoriter. Något jag testade för första gången den här veckan är acaipulver. Jag har varit nyfiken ett tag på detta pulver eftersom Instagram mellan varven svämmat över med inspirerande acaibowls och jag blev sannerligen inte besviken. Det.Var.Så.Gott. Prova! Jag fick förmånen att prova ett par produkter från Muskelbygget och däribland acaipulvret.

IMG_2049

DU BEHÖVER:

2 msk acaipulver
1 fryst banan
1 dl frysta bär
1 msk kokosolja
1 dl kokosgrädde (eller annan nötmjölk)
1 krm vaniljpulver

Mixa samman och toppa med sånt du tycker är gott.

IMG_2046

Nästa vecka drar äntligen motivationsserien Människor som inspirerar igång och fram till jul ska vi få träffa ett gäng inspirerande själar. Jag är så stolt och glad över att de vill dela sin historia med mig och er kära läsare. Jag kommer fram till onsdag att arbeta med webbdesign, hemsida och rodda kommande projekt. Det är så mycket spännande saker som händer just nu och jag försöker att hoppa på de tåg som kommer. När chanser kommer och det känns rätt där i magtrakten ska en ta dem. Det handlar om att våga. Därför tar jag skrivpaus fram till onsdag för att låta den kreativa processen ha sin gång. Vi ses nästa vecka med nya krafter.

Skaffa er en bra helg kaptenjävlar!

Annonser

Den relation du har med dig själv är den viktigaste relation du har

Jag hade fina samtal efter föreläsningen igår och jag fick mail där det framkom att igenkänningsfaktorn var hög. Jätteroligt med fin respons, men samtidigt är det tragiskt att så många kämpar med sig själva. Det fick mig verkligen att tänka vidare. En tjej i publiken sa att hon kämpat med sig själv, sin självbild och sin självkänsla under lång tid och tyckte inte att livet var särskilt kul. När hon väl kom över ytan kändes livet alldeles jättetrevligt och menade att det är värt att inte ge upp om sig själv. Så klart! När vi fyller livet med mening blir det meningsfullt. Därför är det viktigt att fortsätta simma. Jag pratade igår om att förändring och utveckling tar tid och att det många gånger gör ont, men att det självfallet är värt det trots all smärta. Varför? Jo, för jag tror inte att ett negativt sätt att uppfatta mig själv någonsin kan göra mig lycklig.

Och jag tänker; varför ska det ta så lång tid innan vi lyckas vända negativt till positivt? Många av oss har ju levt i 20, 30, 40 år innan självkänslan infinner sig. Vad är det vi är så rädda för? Vad tror vi ska hända om vi går emot strömmen, sträcker på ryggen och säger

JAG DUGER SOM JAG ÄR.

En annan tjej i publiken hade problem med negativa människor i omgivningen och visste inte riktigt hur hon skulle hantera det. Hon menade att hon påverkades av gnället och att det gjorde henne nedstämd och negativ. Jag förstår det. Det är svårt att inte låta sig påverkas av negativa människor. För att inte tala om energikrävande. Ofta är det vår partner eller andra människor vi har nära relationer med som får ta smällen. Lite provocerande sa jag till henne att det var upp till henne att välja väg. Att hon kan välja att lyssna på gnället och kanske rentav ta efter eller så kan hon välja att i n t e göra det. Att hon kan välja att skaffa sig ett bättre attityd och lära sig att stå emot gnället. Det handlar om att fylla på med positiva faktorer på så många sätt en kan. För det är ju så att om du inte trivs med människorna du har i din omgivning är det du som behöver skapa förändring. Du kan aldrig förändra andra människor utan du kan enbart förändra dig själv. Dessutom är det så att om du går och väntar på att någon ska förändra ditt liv kommer du att få vänta länge. Vill du ha förändring behöver du skapa den själv. Det är så enkelt och samtidigt så svårt.

På något sätt hänger ju allt ihop. Det handlar om rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Det handlar om vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka om vilka vi är, vad vi har för åsikter och vad vi gör. Vi söker bekräftelse och godkännande från andra. Helst ska allting rättfärdigas utifrån och baseras ofta på vad andra behöver – mycket mer sällan utifrån vad vi själva behöver.

SÄG ATT JAG DUGER DUGER DUGER.

Att sätta sina egna behov lång upp på prioriteringslistan är ju att inte bry sig om vad andra tycker. Det är ju att säga nej till förmån för sig själv. Att säga nej till människor som är negativa är ju också att säga nej till förmån för sig själv. För att kunna göra det behöver vi känna ett egenvärde. Vi behöver känna att vi är värda att prioriteras. Vi behöver känna att våra egna behov är viktiga. För det är ju så att det här med att stå upp för sig själv och sina egna behov kan vara mycket obekvämt och obehagligt. Vi kan hamna i situationer där vi blir kritiserade. Situationer där godkännande och bekräftelse från andra uteblir. Det kan hända att vi tvingas avsluta relationer med människor. Då behöver vi en stark självkänsla. Många människor vågar sig inte in i de där situationerna där en behöver stå upp för sig själv och allt det där en egentligen tycker stannar som en klump i halsen. Efteråt känner en sig svag och liten för att en inte vågade säga vad en egentligen tycker. Det är ingen positiv känsla och det stärker inte vår självbild. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att om vi hela tiden försöker vara andra människor till lags orkar vi till slut inte mer. Då springer vi in i väggen och brinner upp.

Det viktiga är inte vad andra människor tycker om dig. Det viktiga är vad du tycker om dig själv. Den relation du har med dig själv är den viktigaste relationen du har, och den relationen du har med dig själv speglar alla dina relationer. Dessutom ska vi inte glömma bort att det är lättare att tycka om en människa som är snäll mot sig själv och i förlängningen andra människor – vilket brukar synas i vår omgivning och de människor vi omger oss med. Rätt attityd drar till sig likasinnade. Fel attityd drar till sig likasinnade. Att ha en god relation med sig själv och att våga utgå från sina egna behov ger förutsättning för att skapa goda relationer med andra människor. En god relation med sig själv ger ofta positiva ringar på vattnet.

Fortsätt simma. Ge inte upp. Arbeta för att se dig själv som den viktigaste personen i ditt liv. För du är den viktigaste personen i ditt liv. Du!

Tröttglad efter en intensiv vecka

Kära Vimmerby så rackarns trevligt det var idag. För mig var det både roligt och nyttigt att komma hemifrån några timmar och göra någonting annat än att amma, byta bajsblöjor och sjunga Imse Vimse Spindel (fast dagen slutade givetvis med att jag toklängtade hem efter Siribarnet). På torget bjöd jag på två sorters fröknäcke, tre sorters gottebollar samt två sorters granola. Det var roligt att träffa bloggföljare och träffa nya människor. Det vill jag göra om. Recepten kommer att komma upp här på bloggen löpande under de två nästkommande veckorna. So stay tuned! Jag vill också rikta ett stort tack till Life Butiken som har sponsrat mig med alla produkter som jag har bakat av samt att de bjöd på dricka och bars till föreläsningen. Ska ni baka mina recept tycker jag att ni ska trava in på Life Butiken och fylla på era lager.

IMG_1697

Jag fick ha amningspaus innan föreläsningen, men där hemma verkade det gå utmärkt för Siribarnet att hänga med Mr och mormor. Vi har jobbat mycket för att båda ska vara likvärdiga anknytningspersoner även om jag är den som ammar, och vid de allra flesta tillfällen tyr sig Siri lika mycket till både mamma och pappa. Det känns bra. I amningspausen hann jag också träna på föreläsningen inför mamma och det kändes bra. Jag hade inga ambitioner att vara helt utan mina talkort eftersom jag inte har mer tid än den tid jag har för tillfället, men tycker ändå att jag hunnit förbereda mig hyfsat bra.

Tack alla ni som kom på föreläsningen. Det var över förväntan och det känns jätteroligt. Jag hoppas att jag lyckades smitta er med positiva känslor och jag hoppas att jag lyckades inspirera er till att vilja må lite bättre – för det är ju ingen omöjlighet. För dig som missade föreläsningen lovar jag att det kommer fler tillfällen. Min hjärna tänker kreativa tankar och jag tror att det blåser nya vindar i Vimmerby. Det kommer att hända roliga saker framöver. Var så säker.

IMG_1698

 

Jag har verkligen känt mig som mig själv den här veckan när jag har fått rodda och styra med eventet och föreläsningen. Det har varit förlösande på något sätt. Samtidigt har jag absolut känt att det har varit pussligt att få ihop allt och att jag inte skulle orka att ha så intensiva veckor varje vecka. Stor eloge och megabeundran till er mammor och pappor som typ pluggar samtidigt som ni är föräldralediga. Hade jag inte fått hjälp av min mamma flera kvällar och att Mr har tagit ett stort ansvar hela veckan hade det inte varit möjligt för mig att få ihop detta. Fördelen är att jag kommer att uppleva att jag har hur mycket tid som helst på kvällarna när Siri har somnat – vilket troligen leder till fler kreativa tankar och blogginlägg, träningspass och yoga i källaren. Prima ballerina.

IMG_1701Siribarnet sover och jag avnjuter ett välförtjänt glas vin. Mr sitter bredvid mig och följer slaviskt Manchester United. Tänk att en kan uppskatta att sitta nära sin kille så väldigt mycket – bara det där att vara lite nära är sådant som lätt är att glömma bort i dessa småbarnstider. Själv tänker jag drömma mig bort med resor till Kreta. Det vore najs med en gammal hederlig familjesemester nästa sommar. Bäst att börja spara!

God natt sötnosar!

/Cilla, som är nöjd med dagen och kommer att somna gott inom kort

Kom med och tävla!

På lördag kommer du som hälsar på mig på torget att kunna delta i en riktigt grym tävling om PT-timmar och kostrådgivning. Tanken är att jag under början av 2016 ska komma igång med min egen verksamhet. Jag var tokladdad efter utbildningen förra sommaren och det riktigt bubblade i mig av alla idéer. Jag hade en plan och jag satte igång. Sedan blev jag gravid med Siribarnet och jag insåg snabbt att jag behövde fokusera på att vara gravid – jag hade helt enkelt för många bollar i luften. Jag bestämde mig för att trycka på pausknappen och ta upp mina idéer när tiden kändes mogen. Under hösten är mitt fokus att arbeta med att bygga upp min egen kropp efter graviditeten, och därefter längtar jag efter att få vägleda, peppa och coacha andra som behöver bygga en stark och välmående kropp. Därför kommer jag att tävla ut personlig träning och kostrådgivning på lördag som kan utnyttjas under januari och februari 2016.

bild2

 

Hur kan du tävla?

Tävlingen gäller enbart på lördag. Det innebär att du kommer och träffar mig på torget. För att delta i tävlingen ska du motivera varför just du ska vinna. Tävlingsformulär kommer att finnas på plats. Första priset är två PT-timmar och kostrådgivning. Andra och tredje priset är en timmes kostrådgivning och enkel uppföljning. Det vill du inte missa, eller hur?

En hälsning från Cilla 2014

Det här är ett brev från Cilla 2014 till Cilla 2015. Inlägget skrevs och publicerades förra året, och återkommer nu som en hälsning från dåtid till nutid. Trevlig läsning!

Kära Cilla,

Vilket år 2014 var för dig och så otroligt mycket spännande som hände i ditt liv. Det såg inget vidare ljust ut där i början av hösten 2013, det erkänner jag. Du blev rejält bränd och började undra om det där med kärlek verkligen var något för dig. Fast du gav inte upp. Du bestämde dig för att simma vidare i det strömma vattnet i hopp om att nå ett lugnt och stilla vatten. Och en dag stod han där i din dörr och aldrig har du släppt in någon med sådan självklarhet. Så här i efterhand vet du att det var ett livsavgörande möte. Det var inte vad du hade tänkt dig, men det blev början på någonting annat än det du tidigare upplevt. Och från det att ni träffades i november 2013 har ni hunnit med att ha ett hemligt förhållande i flera månader, bli ett officiellt par våren 2014, flytta ihop, bli med barn, göra en oförglömliga resa och köpa ett hus. Ingen kan skylla er för att spara på krutet åtminstone, även om det kanske inte var så ni hade tänkt er att det skulle bli. Det är så märkligt när drömmar går i uppfyllelse, men jag måste säga att den här drömmen har varit tio gånger bättre än vad du hade kunnat föreställa dig.

2014 var ett år när du verkligen utmanade dig själv. Du sparade till utbildningen du så länge drömt om och du genomförde den. De där veckorna i Borås gav dig otroligt mycket och framför allt insåg du att du kan göra precis vad du vill. Att visionerna är oändliga, bara du vågar se dem med klarhet. Du kan nå dina mål – bara du ser till att make it happen. För visst har du varit kapten på din egen båt. Hela året är det du som har kört skutan – fokus framåt kaptenjävel! Du har mycket fokuserat arbetat mot dina mål. Med kroppen och träningen. Med utbildningen och framtidsplanerna. Med din resa. Med kärleken. Och kanske blev du också något bättre på att bortse från avundsjuka och missunnsamhet. Kanske blev du lite mer hårdhudad och kanske gjorde det dig ännu mer fokuserad. Kanske insåg du och accepterade du att det kommer ett visst ansvar med att gå sin egen väg, med att sticka ut och att våga sikta på framgång. Jag tror att den insikten gav dig otroligt mycket.

Precis som tidigare år har du fortsatt att arbeta mycket med din självkänsla. Det är en never ending story och det har också blivit viktigt för dig att hjälpa andra människor som känner precis som du. Det är därför du skriver om det och delar med dig trots att det ibland känns ofantligt svårt. Och dina skilsmässokompisar. Vilken vänskap. Den lilla grupp människor som har kommit att betyda så otroligt mycket för dig. Era likheter och olikheter som berikar. Förtroendet och tilliten du känner. Att känna igen sig och få vara den du är. Så på riktigt, så utvecklande.

Det här är mina förhoppningar inför 2015:

Fortsätt att vara kapten. Du styr och du bestämmer vad som händer i ditt liv. Du bestämmer också vilka människor som får påverka ditt liv. Låt inte de där människorna som egentligen inte bryr sig om dig sänka dig. Fortsätt att arbeta mot dina mål. Om det känns svårt att vara målfokuserad under graviditeten  så tänk på allt som kommer sen – du ska faktiskt inte vara gravid hela livet. Det är en begränsad period och trots att du inte tycker att det är något vidare att vara gravid kommer det något gott ur det.

Ge Joakim en speciell 25 årsdag. Ge honom all din kärlek och uppskattning. Ni är ett stark team. Du vet att relationer handlar om att ge och ta. Hitta balansen i det, särskilt de dagar du får för dig att universum enbart kretsar kring dig. Var ödmjuk i det som är svårt och var öppen för att ni båda är rookisar med barn. Oroa dig inte så mycket för hur det ska bli när du blir mamma. Du kommer att göra ett lika bra jobb som alla andra. Minst. Många har åsikter om hur en bäst uppfostrar ett barn, men kom ihåg att du får göra på det sätt du finner bäst. Precis som allt annat handlar det inte om svart eller vitt. Det är en jävla massa grått också. Renovera det ni hinner och orkar i huset (och har råd med!) innan barnet kommer och ta därefter en paus. Det finns ingen mening med att renovera sönder småbarnsår. Ni hinner. Ni har varandra.

Att komma tillbaka i form efter graviditeten är viktig för dig. Sätt dina mål och arbeta fokuserat som du brukar. Du kommer att lära dig oerhört mycket om kroppen efter en graviditet och det kommer också att hjälpa dig att hjälpa andra med mammakroppar. Det kommer säkerligen att bli något meckigare med tid för träning för er båda, men allt går om en vill. Det finns otroligt mycket du kan göra. Våga också ta det lugnt och stressa inte över mammakroppen. Du kommer att hitta tillbaka till dina gamla rutiner igen, det lovar jag. Ta vid med dina framtidsplaner när du känner dig redo. Om du känner dig redo. Det finns ingenting som säger att du inte kan göra vad du drömmer om för att du är mamma. Tvärtom. Se på dina inspirationskällor Lofsan och Sofy. Oavsett om du får tjänsten som förstelärare eller inte tycker jag att du ska vara otroligt stolt och nöjd och glad över att du kom vidare till steg två och fick gå på intervju. Du kan alltid söka tjänsten igen. Om du vill.

Det var allt för den här gången. Kom ihåg att du duger som du är och att du är en frisk fläkt på många sätt. Kom också ihåg att det är i motvind och inte medvind som en drake stiger. Du rockar fett. 

Kram från Cilla 2014

20140731-111219-40339874.jpg20140701-100308-36188408.jpg20140721-082030-30030265.jpg

Om att skapa det nya i det tysta

De senaste veckorna har jag haft en känsla inom mig att jag behöver ta en paus. Vara tyst. Börja om. Skapa någonting nytt. Se på mig själv med andra ögon. Efter min utbildning i somras började jag litet smått att smida framtidsplaner och det bubblade i kroppen på mig, men jag blev fullständigt paralyserad när jag fick veta att jag vara gravid. Det fanns inte utrymme i min hjärna att tänka kreativa och nyskapande tankar just då. Mitt liv omkullkastades på några sekunder och jag insåg att den utmaning jag hade framför mig skulle vara svårare än något jag tidigare tagit mig igenom. Jag fick trycka på pausknappen på pågående projekt och lade alla nytänkande tankar på hyllan. Jag är glad att jag så moget tog det beslutet. Jag har nämligen behövt all min energi till att vara gravid och bli människan i allt det här nya.

Om knappt åtta veckor utökar Mr och jag vår familj. Från chocken i september till glädjen nu här i mars har vägen varit lång. Den har varit lång för mig som gravid och givetvis har Mr och jag ställts inför många utmaningar under tiden vi snickrat ihop vår framtid. Det har aldrig varit en aktuell fråga att vi inte skulle vilja ha det här barnet. Även om det var en högst oplanerad graviditet är det ett mycket välkommet och efterlängtat barn. Jag är redo att bli mamma och våra familjemedlemmar spricker snart av stolthet. Jag älskar hur mammas väninnor fick hejda henne från att sätta ihop spjälsängen i Törnrosdalen samma vecka som vi släppte bomben. Det har heller aldrig varit något tvivel om att vi inte tycker om varandra tillräckligt mycket för att klara den här resan. Tvärtom. Aldrig har jag känt så mycket kärlek till en annan människa som jag gör till Mr och jag har aldrig fått så mycket kärlek tillbaka. Han är pusselbiten som har saknats i mitt liv. Vi kan nå hur långt som helst tillsammans. 

Att vår familj utökas inom kort gör att mitt fokus riktas bort från mycket i tillvaron. Jag förbereder mig på att bli mamma och jag försöker att knyta ihop trådarna på mitt jobb. Jag har sex arbetsveckor kvar innan föräldraledigheten och det är mycket som ska klaffa. Vissa dagar är jag litet stressad över att tiden går så fort. Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort för jag är tämligen trött på att vara gravid. Det är tungt att bära upp kroppen. Det är svårt att andas och jag är alltid kissnödig. Jag längtar efter att få börja arbeta med min kropp på riktigt igen. Jag längtar efter att få göra någonting åt den långa rumpan och det utökade späcket på kroppen. Jag längtar bort från torr hy och stripigt hår. Men jag längtar också efter barnet och jag vet vet vet att den här tiden kommer att vara värt det. Snart snart snart kommer livet aldrig bli sig likt igen och jag tycker att det är så förbannat häftigt. Och allt det där som jag har sagt om barn och föräldrar och allt det där som jag har stört mig och irriterat mig på kommer jag att få äta upp. Det är okej. Jag tar allting tillbaka.

Därför har jag bestämt mig för att tillåta mig själv att vara off line under en tid. För livet har lärt mig att jag skapar det nya i det tysta. Jag har aldrig varit en sådant där tyst person men de senaste åren har jag lärt mig att rikta fokus inåt. Det är vad jag behöver göra just nu; rikta fokus inåt. Mot det som är viktigt. Mot mig själv. Jag behöver tänka mina egna tankar utan bruset från omvärlden och jag behöver ge mig själv möjlighet att njuta av det som är kvar av den här preggotiden. Kanske skriver jag några rader om bara ett par veckor igen. Kanske bara några dagar. Eller så gör jag inte det. Kanske tillåter jag mig att nysta i de där nytänkande och kreativa och modiga tankarna jag lade på hyllan i höstas. Kanske dyker jag upp någon annanstans med ny kraft, energi och inspiration. Oavsett behöver jag andrum och utrymme för att bara vara mig själv och för att avsluta viktiga projekt. Det kommer jag att göra på mitt sätt. 

Dessutom behöver jag göra upp med de där människorna som stoltserar omkring med sin Jantehatt och tar sig rätt att förminska andra människor. För människor med Jantehattar är som en elakartad tumör som snor åt sig engagemang och fullkomligt dödar drömmar och hopp. Jante livnär sig på människors själar. Suger livet ur en. Han framkallar ilska och avund och förakt hos människor och han hånler bakom våra ryggar under tiden. Precis som djävulen. Det äcklar mig. Men jag vet också att en ibland behöver våga backa bandet om en står mitt i språnget. Hoppet blir så mycket mer kraftfullt om en bara vågar ta lite mer sats och det är precis vad jag ska göra:

TA SATS FÖR ATT VÅGA FLYGA. Den tanken är väldigt kittlande på alla möjliga ställen.

Ni som vill kan hänga med mig på Instagram – där kommer allting att vara precis som vanligt med nedräkning mot förlossning och preggobilder och husrenovering och frukostar och kärlek och kanske till och med något peppigt träningsrelaterat. På Instagram hittar ni mig som Ceecilian.

På återseende raringar! ❤

Kram Cilla

Låt oss välja bort det som inte får oss att må bra

I veckan lyssnade jag på senaste avsnittet av Helt Organiskt med Jeanna och Vevve. De spanar och spånar hälsotrender 2015 och diskuterade klimatet inom bloggvärlden – bland annat. Under avsnittet gjorde jag en minnesanteckning och bestämde mig för att ta upp ämnet inom kort. Erika, Jeanna och Malin har varit inne på ämnet innan jag hann sätta mig ned vid datorn. Då och då diskuteras det att människor bakom bloggar och andra sociala medier målar upp en fasad av det perfekta livet och sprider osunda och orealistiska ideal – vilket uppenbarligen får människor att känna sig fel. På många sätt försöker jag att vara en motpol till allt det. Jag vill sprida glädje och inspiration och energi. Jag vill skapa ett öppet klimat där vi vågar prata om det som är svårt. Jag vill att ni som läser den här bloggen, eller följer mig på Instagram, ska ta er möjligheten att må ert bästa jag. Jag vill prata träning och hälsa och schysst käk tillsammans med personlig utveckling och självkänsla och PCOS och graviditet – utan pekpinnar. Jag vill vara varm och klok och härlig samtidigt som jag är ärlig med mina svaga sidor, långa gravidbröst och rivande ångest.

Förr följde jag bloggar och Instagramkonton som egentligen inte gav mig särskilt mycket. Jag rättfärdigade de negativa känslorna som uppstod av perfekta kroppar och fina fasader att det var viktigt för mig att förstå motsatsen till det som var jag. Jag antar att jag tyckte att det var viktigt att hänga med i svängen trots att en del människor fick mig att känna att jag var fel. För ganska exakt två-tre år sedan slutade jag ägna mig åt människor som inte ger mig någonting – både på sociala medier och i mitt verkliga liv. Jag tog själv makt och kontroll över mitt liv och har fortsatt med det mantrat sedan dess. Varför? För att jag inte ser någon mening att ägna mig åt sådant som inte får mig att må bra. Jag ransonerar ständigt bland människor som inte ger mig den positiva energi och drivkraft jag behöver för att vara mitt bästa jag. Jag läser inte bloggar som varken innehållsmässigt eller språkmässigt ger mig något. Jag följer inte människor på Instagram där jag blir mer irriterad än inspirerad. Jag har råd att vara mer kräsen än så.

Självfallet kan det vara så att jag tidvis missar en väldans massa med det sättet att tänka. I jämförelse med många andra skickas det sällan hem grejer till mig eftersom jag ofta tackar nej för att jag ser ett värde i att själv bestämma vad som marknadsförs i min blogg. Jag vet inte exakt var jag ska ta vägen om jag vill läsa bloggar som driver frågor jag tycker är ointressanta, osunda eller rentav korkade – som den exakta instruktionsboken för magrutor eller vägande, mätande och räknande av varje kalori för den perfekta kroppen. Min bild av hälsa ser inte ut på det sättet. Däremot vet jag var jag ska ta vägen när jag vill internethänga med varma, mjuka och kloka människor som inspirerar och utvecklar mig. De här människorna driver inte storbloggarna, precis som jag, men det finns en genuin känsla och ärlighet i det som skrivs. Och i mitt verkliga liv får jag så mycket mer genom att fylla mitt liv med inspiration, värme och positiv energi. Jag har valt att inte ha särskilt stor vänskapskrets, men den jag har ger mig otroligt mycket värme, kärlek och pepp. Tack vare människorna jag omger mig med vågar jag vara en bättre människa.

Därför säger jag, precis som ovan nämnda bloggare, följ inte bloggar eller konton som får dig att må dåligt – på ett eller annat sätt. Jag blir galen, trött och ledsen. Avfölj och sluta läsa. Om en människa tar din energi är den människan inte värd din energi – inte som vän vare sig på internetz eller i verkligheten. Vänskap, kärlek, Instagramkonton och bloggar dör. Det är okej att göra slut med människor som tar mer än vad de ger. Om du stör dig, irriterar dig eller mår dåligt över dig själv som människa genom att följa andra sluta opp med det direkt. Det är inte särskilt sunt att låta andra människor skapa negativ energi i din dyrbara tillvaro. Du och ditt liv är värd mycket mer än så och jag lovar dig: det finns många varma, sunda och härliga människor att omge sig med. Välj det som får dig att må bra och som ger dig inspiration och energi och värme och kärlek. Låt oss välja bort det som inte får oss att må bra.

IMG_1437Och vet ni vad jag håller med om och tror blir trendigt 2015? Starka kvinnor. Kvinnor som ger en motpol till allt det ytliga men som ändå visar att feminism kan vara så mycket mer än orakade armhålor och osminkad hy. Kvinnor som lyfter fram, peppar och boostar andra starka kvinnor. Kvinnor som vågar ta och ge plats. Det tror jag blir årets fetaste hiss.