Att planera är vägen till framgång

Hej måndag!

Idag har jag en riktigt härlig känsla i kroppen. Jag känner mig laddad. Och glad. Typ utvilad. Siribarnet rockade till det med att ta sovmorgon till åtta idag med två korta uppvak vid halv tre och halv sex. Därefter har vi busat och gjort morgon och hon somnade om igen. Därmed hann jag äta frukost i lugn och ro samt dricka varmt kaffe. En sådan lyxig morgon!

IMG_1865

Jag får ofta frågan hur jag får ihop livet. Både innan jag fick barn och med barn. Jag vet inte om jag vill påstå att vi riktigt är i land än med planering och att få saker gjorda som småbarnsföräldrar men vi är på god väg. Att få saker gjorda och att göra det effektivt handlar om att planera. För mig är det viktigt att ha översikt över varje vecka och styra upp vad vi ska göra, när vi ska göra det och hur vi ska göra det. Annars är risken stor att en står där handfallen och liksom inte får ihop någonting. Därför planerar jag vad vi ska handla och äta, när vi ska laga mat för att kvällarna inte ska bli stressiga, när vi ska träna osv osv osv.

Allting handlar om att planera och jag är fullständigt övertygad om att planering är vägen till framgång. Det spelar ingen roll vad det handlar om utan att planera sin tid och ta på sig realistiskt mycket arbete är en framgångsfaktor. Småbarnsliv, träning, kost, studier, jobb – allt handlar om att du har en plan. Det är då du kan få saker gjorda – på ett effektivt sätt utan att bli fullständigt sönderstressad. Att planera är ett sätt att ge sig själv möjligheten att lyckas och att nå sina mål. Att ro i land projekt som är viktiga. Att inte planera är däremot ett sätt att ge sig själv möjligheten att inte lyckas och att inte nå sina mål. När du tänker på det sättet känns det ganska självklart att du behöver planera upp sin tid för att nå dina mål. Eller hur?

Skaffa dig en bra vecka och planera upp det som är viktigt för dig!

Från trött och håglös till good enough

Jag älskar finfredagar men fy sjutton vad jag har känt mig sliten idag. Typ lika sliten som jag ser ut. Torr och rödprickig hy, strävt och livlöst hår, blek och håglös. Min bebis tar all min skönhet. Hela natten har grodan levt rövare och jag har inte fått särskilt mycket sömn. Är det inte barnet som rör sig ligger magen i kläm eller så ilar det i ljumskarna. När jag vaknade i morse insåg jag att det skulle bli en lång dag.

Jag tycker inte att jag har gnällt så väldans mycket på sista tiden över graviditeten och därför inledde jag dagen med att gnälla med gott samvete och tycka lite synd om mig själv: för utebliven sömn, för att det är jobbigt att andas, för att det är tungt att gå och för att tja – för att jag kan. Och vet ni? Det hjälper att gnälla. Att gnälla kortvarigt för att få ut något ur systemet är bra. En gnäller och därefter är det bra. När en har gnällt färdigt ser en till att skapa en bättre tillvaro för sig själv och sin omgivning. Punkt.

Idag la jag ribban lågt och och bestämde mig för att vara good enough. Istället för att fantisera om att lägga fötterna på soffan i personalrummet och mata Gossip Girl hela dagen bestämde jag mig för ett antal realistiska punkter att genomföra under dagen. När det var gjort kunde jag känna mig nöjd och glad och effektiv istället för att hänga lätt över tröttheten och för det faktum att jag inte hunnit allt jag egentligen skulle göra. Att planera realistiskt är det bästa jag vet för det innebär att känslan som uppstår över att lyckas kan få infinna sig även de mindre bra dagarna. Good enough vet ni – det är bra grejer det. På lunchen piggade jag upp mig själv med att köpa ett par ekoplagg till grodan och när jag kom hem från jobbet överraskade Mr med tulpaner. Sämre kan en ha det.

IMG_1599-0IMG_1603-0

Ikväll förbereder Mr och min pappa inför golvläggning och i morgon sätter vi igång. Om ni visste vilken befriande känsla som kommer att infinna sig när renoveringen på nedervåningen är färdig. Jag längtar längtar längtar! Själv provar jag ett nytt recept på glutenfria piroger och om de blir så smaskiga som jag föreställer mig delar jag det med er i morgon. Slurp! Jag hoppas att ni har en härlig finfredag sötnosar.

/Cilla, som älskar när hon kan vända på humöret med sina braiga knep och rätt mental inställning

Rätt attityd avgör allt

Hej sötnosar!

Den här morgonen inleddes med smutti hemma och kaffe på jobbet. Perfekt uppladdning och skön start för den galna torsdagen. Efter jul fick jag nytt schema eftersom en av mina kollegor gått hem för att vara föräldraledig och ersättaren behövde byta ett par positioner med mig för att få ihop både jobb och studier. Jag fick en sovmorgon istället för att gå hem tidigt på torsdagar och för mig spelar det inte roll – flexibel och medgörlig som jag är. Min arbetsdag börjar inte förrän 9.15, men jag kommer alltid till senast åtta ändå. Jag dricker kaffe i lugn och ro och liksom skönstartar dagen. Det är riktigt njutbart.

IMG_1491

Igår hade jag psykbryt över renovering och pengar. Allting blir så fint och bra och ljust och härligt, men det är helt galet vad många hål det finns att fylla så fort en äger ett hus. Jag får handsvett och hjärtklappning varje gång jag öppnar en faktura eftersom jag har insett att allting blir mycket dyrare än vad en har räknat på. Det är så mycket som kostar skjortan och inte visste jag det när jag bodde i lägenhet. Mr är så lugn och omhändertagande och lägger huvudet på sned och säger

Men Cilla, vi har allt vi behöver och vi har varandra. 

Och det är ju alldeles jättesant. Vi har varandra och allting kommer att ordna sig. Samtidigt är det en sak att inte få köphysteri och inhandla finsaker till höger och vänster och en helt annan sak att kunna betala sina räkningar. Men jag älskar honom för att han alltid tar ner mig på jorden och liksom avdramatiserar när jag eldar upp mig. Rätt attityd, fröken.

Häromdagen bestämde jag mig för att rocka den här sista tiden av graviditeten. Min spellista Pussy Power-förlossningspepp var verkligen ett bra första steg. Jag har cyklat sjungades till jobbet och varje gång jag sitter ned vid datorn får jag energi av dessa starka och coola kvinnor. Jag har lyssnat och lyssnat och känner att musiken kommer att vara ett sätt för mig att lättare ta fram den rätta attityden när det känns svårt. När det känns svårt påminner jag mig också om storheten i att bära det här barnet. Jag förminskar inte utmaningen det är att vara på smällen (för boy, det är kanske det mest mentala utmanande jag har gjort!) men jag förstår att väl över på andra sidan kommer vi att få otroligt mycket kärlek. Tänk på den där lilla blöjstjärten som kommer att tulta omkring i vårt hem längre fram. Efter att ha läst Beatatjatas förlossningsberättelser (här och här) blev jag både litet rädd och skrämd men samtidigt pepp. Pepp på att vara förberedd inför förlossningen och pepp på att klara av en förlossning. Det var ett stycke verklighet som jag behövde ta del av och jag inser att jag behöver vara mental förberedd för att inte få en fullständig chock om mitt kön förvandlas till köttfärs.

Så, jag tänker rocka den här sista tiden och jag är helt övertygad om att rätt mental inställning avgör allt. Att ha förmågan till rätt attityd när det är svårt är en av de viktigaste egenskaperna jag har. Vissa stunder kommer det att kännas svårt och kroppen kommer att kännas tung och stor. Jag kommer att ha behov av att få vara fåfäng och ytlig ibland och andra stunder kommer jag att känna mig tjock och glåmig och ful. Det är helt okej. Då tänker jag acceptera att det är så jag känner. Istället för att längta bort från det som är jag just nu kommer jag att fokusera på allt som min kropp kommer att kunna göra för mig när det här äventyret är över. Just nu bär min kropp på ett barn. Men sen, sen kan jag välta traktorsdäck i trädgården, slunga mig i armgång på gymmet och träna på marklyft. Min kropp kommer att ge tillbaka synliga muskler, några färre lager ryggfett och en vältränad rumpa. Allt det kommer – bara inte just nu.

Crazy Thursday och kick ass-attityd hela dagen – så jobbar jag. 

Låt oss välja bort det som inte får oss att må bra

I veckan lyssnade jag på senaste avsnittet av Helt Organiskt med Jeanna och Vevve. De spanar och spånar hälsotrender 2015 och diskuterade klimatet inom bloggvärlden – bland annat. Under avsnittet gjorde jag en minnesanteckning och bestämde mig för att ta upp ämnet inom kort. Erika, Jeanna och Malin har varit inne på ämnet innan jag hann sätta mig ned vid datorn. Då och då diskuteras det att människor bakom bloggar och andra sociala medier målar upp en fasad av det perfekta livet och sprider osunda och orealistiska ideal – vilket uppenbarligen får människor att känna sig fel. På många sätt försöker jag att vara en motpol till allt det. Jag vill sprida glädje och inspiration och energi. Jag vill skapa ett öppet klimat där vi vågar prata om det som är svårt. Jag vill att ni som läser den här bloggen, eller följer mig på Instagram, ska ta er möjligheten att må ert bästa jag. Jag vill prata träning och hälsa och schysst käk tillsammans med personlig utveckling och självkänsla och PCOS och graviditet – utan pekpinnar. Jag vill vara varm och klok och härlig samtidigt som jag är ärlig med mina svaga sidor, långa gravidbröst och rivande ångest.

Förr följde jag bloggar och Instagramkonton som egentligen inte gav mig särskilt mycket. Jag rättfärdigade de negativa känslorna som uppstod av perfekta kroppar och fina fasader att det var viktigt för mig att förstå motsatsen till det som var jag. Jag antar att jag tyckte att det var viktigt att hänga med i svängen trots att en del människor fick mig att känna att jag var fel. För ganska exakt två-tre år sedan slutade jag ägna mig åt människor som inte ger mig någonting – både på sociala medier och i mitt verkliga liv. Jag tog själv makt och kontroll över mitt liv och har fortsatt med det mantrat sedan dess. Varför? För att jag inte ser någon mening att ägna mig åt sådant som inte får mig att må bra. Jag ransonerar ständigt bland människor som inte ger mig den positiva energi och drivkraft jag behöver för att vara mitt bästa jag. Jag läser inte bloggar som varken innehållsmässigt eller språkmässigt ger mig något. Jag följer inte människor på Instagram där jag blir mer irriterad än inspirerad. Jag har råd att vara mer kräsen än så.

Självfallet kan det vara så att jag tidvis missar en väldans massa med det sättet att tänka. I jämförelse med många andra skickas det sällan hem grejer till mig eftersom jag ofta tackar nej för att jag ser ett värde i att själv bestämma vad som marknadsförs i min blogg. Jag vet inte exakt var jag ska ta vägen om jag vill läsa bloggar som driver frågor jag tycker är ointressanta, osunda eller rentav korkade – som den exakta instruktionsboken för magrutor eller vägande, mätande och räknande av varje kalori för den perfekta kroppen. Min bild av hälsa ser inte ut på det sättet. Däremot vet jag var jag ska ta vägen när jag vill internethänga med varma, mjuka och kloka människor som inspirerar och utvecklar mig. De här människorna driver inte storbloggarna, precis som jag, men det finns en genuin känsla och ärlighet i det som skrivs. Och i mitt verkliga liv får jag så mycket mer genom att fylla mitt liv med inspiration, värme och positiv energi. Jag har valt att inte ha särskilt stor vänskapskrets, men den jag har ger mig otroligt mycket värme, kärlek och pepp. Tack vare människorna jag omger mig med vågar jag vara en bättre människa.

Därför säger jag, precis som ovan nämnda bloggare, följ inte bloggar eller konton som får dig att må dåligt – på ett eller annat sätt. Jag blir galen, trött och ledsen. Avfölj och sluta läsa. Om en människa tar din energi är den människan inte värd din energi – inte som vän vare sig på internetz eller i verkligheten. Vänskap, kärlek, Instagramkonton och bloggar dör. Det är okej att göra slut med människor som tar mer än vad de ger. Om du stör dig, irriterar dig eller mår dåligt över dig själv som människa genom att följa andra sluta opp med det direkt. Det är inte särskilt sunt att låta andra människor skapa negativ energi i din dyrbara tillvaro. Du och ditt liv är värd mycket mer än så och jag lovar dig: det finns många varma, sunda och härliga människor att omge sig med. Välj det som får dig att må bra och som ger dig inspiration och energi och värme och kärlek. Låt oss välja bort det som inte får oss att må bra.

IMG_1437Och vet ni vad jag håller med om och tror blir trendigt 2015? Starka kvinnor. Kvinnor som ger en motpol till allt det ytliga men som ändå visar att feminism kan vara så mycket mer än orakade armhålor och osminkad hy. Kvinnor som lyfter fram, peppar och boostar andra starka kvinnor. Kvinnor som vågar ta och ge plats. Det tror jag blir årets fetaste hiss.

Till dig

God morgon onsdag!

Bara tisdagen är förbi går veckan så innerligt fort. Inte för att jag på något sätt ogillar tisdagar, men veckan rusar sannerligen förbi så fort vi kommer till onsdag. Förr ogillade jag både måndagar och tisdagar, men numera älskar jag nystarten som måndag innebär och har skapat bättre känslor inför tisdagen – med tacksamhet bland annat. No more tråkmåndag och tröttertisdag för mig.

Idag vill jag lägga fokus på dig. Jag vill lägga min energi på dig fantastiska, underbara och vackra läsare. För att du är du och för att du förtjänar att bli uppmärksammad. För att du duger precis som du är. För att du gör skillnad genom att vara dig själv. För att du är ljuset i någons tillvaro. Sträck på ryggen. Lyssna inåt. Välj saker du blir glad av. Lita på din egen förmåga. För att att du kan, vågar och är kapabel. ❤

vacker

Dagen efter en bra dag

Idag njuter jag av sötman efter en bra gårdag. Det var egentligen inget särskilt men helheten kändes så tillfredsställande i slutet av dagen. Jag kände mig upprymd, tillfreds och lycklig. Bitar föll på plats och insikter uppenbarade sig. Bitar som jag inte fått ihop på ett tag och tankar som grötat sig i huvudet. Jag kände mig som mig själv. Jag somnade i stillhet.

Otroligt ofta är det de här små sakerna i tillvaron som gör stor skillnad. Känslan av att känna sig viktig och boostad efter ett lyckat resultat- och utvecklingssamtal med sin chef. Värmen som infinner sig när en äter middag med sina föräldrar och känslan av tillhörighet: en närhet och självklarhet i att vara en familj. Att bli kramad av sin pojkvän med sådan kärlek att varje liten cell i kroppen känns värdefull. Att klappa sin växande mage och längta efter individen på insidan. En apelsin som smakar magiskt. En egen tvättstuga. Att yoga i det nya, harmoniska sovrummet – gott om plats och en upplyftande atmosfär. Mitt hem. 

Dagen efter: jag känner mig lite mer som mig själv idag efter ett par mentalt prövande dagar. Jag känner mig värdefull och stark. Jag uppmärksammar tonen på mina tankar och landar i att det svåra och det lustfyllda inte behöver vara förenliga med varandra. Det varma och det kalla behöver inte bli en ljummen gråzon. Allting får samexistera utan att jag ideligen behöver värdera det ena som bra och det andra som dåligt. Jag väljer saker jag blir glad av och gör mitt bästa för min egen skull. För att jag kan, vågar och är kapabel. 

IMG_1133

Idag vill jag uppmärksamma dig på tonen på dina tankar. Kanske kan du värdera lite mindre och kanske kan du förändra någon tanke till att bli lite mer mjuk och lättsam? Kanske kan du vara lite mer följsam mot andra – just idag? Och om du har tankar som känns svåra och okontrollerbara och irriterande kanske du kan välja att låta det vara precis som det är. Acceptera känslan. Värdera inte.

Kram Cilla ❤

Spring snabbt i korridorerna så ser ingen att du är trött

Jeanna springer snabbt med sin snygga handväska för att ingen ska se att hon hellre hade velat stanna på den karibiska ön och jag springer snabbt i korridoren för att ingen ska se att jag är trött. Tänk vad lite ytlighet och hastighet kan göra för mänskligheten. Och smink. Vi ska aldrig glömma bort smink.

Hur mår jag idag då?

Jag har slingrat mig runt Mr hela natten och han är så godhjärtad att han låter mig hållas. Jag tenderar att bli närgången när jag inte mår bra. Dessutom tenderar jag att alltid drömma att jag kan flyga när jag inte mår helt hundra. Jag antar att det är en symbol för att vilja fly från mina problem. Och det går ju bra när en drömmer, men den gubben går inte i det verkliga livet. Här får en stå för sin ofärdiga uppsats och lämnade rättningshög och faktiskt se till att göra rätt för sig. Punkt.

Jag säger inte att jag längtade till jobbet i morse för det gjorde jag inte, men det kändes bra mycket bättre än vad jag hade föreställt mig. Det är ju ändå en trygghet med välkända ansikten och mitt skrivbord är otroligt fint inrett med alla peppande budskap och hejarop. Är det något jag är bra på är det pepp, right?! En fresh start för den nya terminen är troligen vad jag behöver, men jag tror inte att jag är särskilt sugen på det förrän efter en färdigskriven uppsats, 34 hemtentor, 60 ish PM och ett trettiotal reflekterande texter. Då kommer nystartskänslan till mig. Typ.

Min mamma säger att det jag lider av är jobbångest för att jag prokrastinerar – för att jag har skjutit upp saker trots att jag vet att det kan få negativa konsekvenser. Jag har alltså tagit ledigt jullov för första gången sedan jag började arbeta 2009. Det är lite av ett löfte eller kanske en utmaning till mig själv det här läsåret – att sluta arbeta på lov. För lov är inarbetad semester och jag tycker att det är ganska dumt av oss lärare att arbeta på våra lov – år efter år efter år. För min egen del är det viktigt att jag sänker ribban och slutar opp med det. Jag tycker att det är hög tid att sätta ner foten och även här säga nej: nej jag jobbar inte på min semester. Fast visst har hon lite rätt den där mamman. Jag har säkerligen ångest över att jag har en rejäl (megabauta!) att göra-lista innan terminen ens dragit igång. Den duktiga flickan sliter sitt hår och undrar hur jag kunde – själv tycker jag att det egentligen känns ganska bra att göra lite revolt. Problemet är väl bara att det slår tillbaka på mig själv. Men ibland får en göra revolt för den goda sakens skull.

Nå väl. Jag är inte särskilt mycket för att gnälla över tid och samtidigt som jag springer snabbt i korridoren för att ingen ska se att jag är trött biter jag i det sura äpplet. Jag sätter fart. För jag har så mycket roligt som händer i mitt liv och jag vill glädjas åt allt det fina. Som att vi blir husägare på riktigt i morgon. Eller som att vi ska bo i flyttlådor för att vi flyttar till det egna huset om tre veckor. Eller som att vi snart börjar renovera det där köket precis som vi vill ha det inom kort. Eller bara det faktum att jag är lycklig och frisk och hel och ren och har världens mest godhjärtade pojkvän. Rätt mental inställning ni vet?!

LÅT OSS SÄTTA FART PÅ JOBBÅRET 2015 OCH SNART SNART SNART VÄNTAR EN FRESH START. Wiwawiwa!