Faster. Harder. Spinning.

Åh kompisar! Just nu känner jag mig hög på livet. Ni vet så där sprudlande och härligt varm i kroppen som en enbart blir efter ett riktigt svettigt träningspass. Precis innan jag gick hemifrån hade Siribarnet skrikfest och det kändes sjukt jobbigt att gå därifrån. Mr skrek med barnet i famnen

DET ÄR BÄTTRE ATT DU GÅR. DU TYCKER ATT DET ÄR JOBBIGT NU, MEN DU KOMMER ATT MÅ ÄNNU SÄMRE OM DU STANNAR HEMMA. DU BEHÖVER TRÄNA!

Jag cyklade iväg med dåligt samvete men runt hörnet kändes det rätt. Jag behöver mina träningspass. Jag blir en bättre mamma och sambo om jag får träna. Barnet har det alldeles utmärkt bra hos Mr – även om hon skriker. Och visst behövde jag det där spinningpasset och hem kom jag som en ny människa med rosiga kinder och nytt tålamod.

Victoria, som kör spinningklassen på torsdagar, har grymt härlig energi och sjunger med och rockar loss under passet. Det gör att jag också bli peppad, sjunger med och rockar loss till passet. Höjdpunkten (förutom finalen till ”Kickstart my heart”var intervaller till den gamla goodingen ”Faster Harder Scooter”. Vips drogs jag tillbaka över tio år i tiden när jag körde spinning med Camilla Sand, Emelie Nilsson (nuvarande Andersson) och Jossan Conradsson (nuvarande Svensson). Jag fick en sådan härlig känsla i kroppen och det var som att varje glädjeskrik från den tidens spinningpass satt kvar i muskelminnet. Tänk att minnen till musik kan sitta så djupt i kroppen och framkalla de häftigaste av känslor. Tack tjejer!

Att träna sin post gravida kropp innebär på många sätt att en får göra framsteg ofta. Det blir en kick som håller motivation vid liv och som ger energi. Idag kände jag stor skillnad på orken under spinningpasset. Kroppen kändes starkare. Andningen var mer fokuserad. Jag kunde hålla spänningen i magmusklerna bättre och jag överanvände axlarna mindre. Framsteg. Jag kände mig som den grymmaste av morsor. Längtar till nästa veckas pass.

Annonser

Jag är ju som gjord för det här

Igår gjorde jag mitt första, riktiga träningspass på mycket länge. Jag har tränat i hemmagymmet och väckt kroppsdelar och muskler till liv en tid, men nu var det äntligen dags för mig att få ta i lite mer på riktigt. Det var premiär på spinningcykeln och jag kände mig helt pirrig i kroppen. Skulle jag orka?

Visst orkade jag, men varken kondition eller styrka är vad det var innan graviditeten. Så klart. Flertalet gånger kände jag att jag orkade mer än vad jag förväntat mig. Någonstans kände jag också att jag faktiskt lyckats bibehålla mycket av min kondition och styrka trots en graviditet. Jag tränade ju ändå fram till vecka 30 och visst ger det utdelning. Jag tyckte att det var så härligt att hitta den där transkänslan som uppstår till bra musik. Den där känslan som gör att det skapas en samspel mellan tunga tramptag och tung musik. Ibland såg jag framför mig hur jag svischade förbi i skogen som värsta Jonas Colting, och lovade mig själv i något transtöcken att jag minsann ska investera i en rejäl cykel för utomhusbruk också när ekonomin tillåter.

Jag kom fram till några saker under passet:

  1. Ibland är det svårt att hitta spänningen i magmuskulaturen när en är trött och ovan. Då börjar en kompensera genom att spänna axlarna, vilket är dumt. Note to self: tänk på tekniken. Ofta och mycket. Gå inte runt problemet och kompensera genom att använda andra muskelgrupper
  2. En ska alltid ha bandana i håret när en cyklar. Det finns inget så irriterande som hår i ansiktet. Det var ett rookiemisstag att tro att jag skulle klara mig med hårnålar. Note to self: glöm aldrig bandana igen. Och köp ett gäng så att du alltid har på lager.
  3. Jag är ju som gjord för det här.  Att ta i, att svettas och jobba med kroppen. Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen när passet var slut. Som om jag hade vunnit något. För mig är det viktigt att få träningstid för mig själv. Alla vinner på det liksom.
IMG_1566-0

Inte glömma bandana när en ska cykla. Det är det bäste!

 

Ni undrar kanske om jag har träningsvärk idag?

Bajsar björnarna i skogen?

Alla borde ha tillgång till en Ingela

20140418-112429.jpg

Äntligen påskledighet hörrni, så väldans skönt! För mig har tiden från sportlivet gått oerhört fort, men jag välkomnar den kommande påsklovsveckan. Min ledighet har inletts på bästa sätt. Igår avslutade jag torsdagen med ett spinningpass och den här morgonen inledde jag med gänget i crossfit-riggen. Båda passen bjöd på endorfinrus och glädje, och den där härliga yes I dit it-känslan var ett faktum efter båda passen. Ni vet när man har en liten övertalningsritual med sig själv om man verkligen orkar träna och sedan känner sig lycklig långt ner i tårna för att man verkligen gjorde det. Jag har haft en period när jag gärna tränar på egen hand, men dessa två pass gav sannerligen mersmak till den där härliga boosten och gemenskapen som träningssällskap ger. Tre av veckans hittills fyra pass har jag tränat tillsammans med andra. Det är ovanligt mycket för min mig, men jag gillar det. Det är kul att träna med andra.

Dessutom är det verkligen en ynnest att få träna tillsammans med Ingela. Jag har skrivit om henne som instruktör tidigare, men hon är helt galet grym och det tåls att skrivas igen. Ingela plockar fram det där lilla extra, både i sig själv men också i oss som deltagare. Det går liksom inte att stanna i sin bekvämlighetszon under Ingelas pass. Det är klippt omöjligt. Det jag gillar allra mest är att hon plockar fram jävlaranamma och glädje på samma gång. Jag sjunger med till musiken och har roligt och jag väsnas när det är jobbigt. Det är atmosfären som råder – sjung om du är glad och skrik när det tar emot. Som jag pustar och väsnas när det är jobbigt, det ska ni veta. Och bra musik, vilken källa till glädje!

20140418-111810.jpg

Efter passet åt jag en riktigt smaskig frukost. Äggen från Skäfshult i Södra Vi fick inleda påskfirandet tillsammans med en finfin kokosmjölksyoghurt toppad med gottigheter som är schyssta för kroppen. På sista tiden har jag inte bara fokuserat på att handla ekologiska produkter så mycket som möjligt, utan jag har också försökt att handla så mycket lokala råvaror jag kan. Det känns viktigt att göra vad en kan för att stödja de lokala producenterna. Hönsen i Skäfshult är frigående, och vid bra väder är de utomhus under tak. Det är höns som har det bra. Det här med att äta frukost i lugn och ro är något av det bästa jag vet. Jag kan utan problem fördriva en hel förmiddag, och den här heliga långfredagen ska jag ägna mig åt en härlig kombination av att ta det lugnt och skrota runt hemma ihop med att umgås med människor jag tycker om, skratta med hjärtat och dansa. Till kvällen ska jag hem till min vän Jennifer där det vankas festligheter och det ska bli riktigt trevligt. Med dessa två träningspass i bagaget känner jag att jag skapar riktigt bra förutsättningar för en påskhelg med sting.

Vad gör ni idag?

Spinning alltså!

Jag befinner mig i ett sådant endorfinrus som inte är av denna värld. Träningsglädje alltså, vilken grej! Ikväll har jag varit på ett spinningpass för första gången på många år. Jag har liksom sneglat på de där spinningcyklarna en tid och tänkt tillbaka på tiden när jag alltid gick på spinning. Så jag bokade helt enkelt in mig på ett pass med tanken att spinning kan vara ett bra komplement till löpträningen. Och det är inget jag ångrar. Med tanke på att jag tillbringade många år som bästa kompis med spinningcyklen satt känslan kvar. Tryck och dra i benen, positionen i ryggen, den spända coren och de sänkta axlarna. Allt fanns liksom kvar, och även om jag tidvis tappade tekniken av ovana kändes det så väldigt rätt att sitta på den där cykeln och ge järnet. Glädjen i att spinna loss gjorde sig påmind redan i första låten och den höll sig kvar under hela passet. Att sitta där tillsammans med andra, sjunga med till musiken och förlora sig i tramptagen. Älsk! Älsk ger jag också återigen till Ingela. Alltså den kvinnan, vilken energiknippe hon är. Det är få instruktörer som sprider så mycket pepp och glädje från tårna.

Några reflektioner jag gjorde en bit in i passet var att jag är mycket starkare i kroppen än när förr. Och då menar jag verkligen mycket starkare i kroppen. Det fanns inte en torr fläck på kroppen efter passet, men jag orkade mig igenom passet på ett helt annat sätt. En annan reflektion jag gjorde är att jag för första gången körde spinning i linne och kände mig bekväm i det. Bara den känslan kändes magisk. Däremot behöver jag komma ihåg några saker till nästa vecka: ta med svetthandduk och att inte ha på mig alldeles för mycket smink. Jag var helt svart i ansiktet. Snyggt yao!

Efter passet svängde jag ihop kokosmjölksyoghurt med hallon och granatäpplekärnor som toppades med chiafrön, pumpakärnor, mullbär och kokosflingor. Och kroppen var så hungrig att jag smällde i mig allt i ett nafs. Inget mindful eating här inte. Bara en kropp som krävde energi. My body wants, my body gets. Ikväll kommer jag som misstänkt att somna så fort jag lägger huvudet på kudden. Gladtrött och skönt utmattad i kroppen. Jag laddar helt enkelt med ett par timmars skönhetssömn och återhämtning innan jag inleder finfredagen på gymmet igen. Träningsglädje alltså, älskar!

20140227-212848.jpg