Jag är ju som gjord för det här

Igår gjorde jag mitt första, riktiga träningspass på mycket länge. Jag har tränat i hemmagymmet och väckt kroppsdelar och muskler till liv en tid, men nu var det äntligen dags för mig att få ta i lite mer på riktigt. Det var premiär på spinningcykeln och jag kände mig helt pirrig i kroppen. Skulle jag orka?

Visst orkade jag, men varken kondition eller styrka är vad det var innan graviditeten. Så klart. Flertalet gånger kände jag att jag orkade mer än vad jag förväntat mig. Någonstans kände jag också att jag faktiskt lyckats bibehålla mycket av min kondition och styrka trots en graviditet. Jag tränade ju ändå fram till vecka 30 och visst ger det utdelning. Jag tyckte att det var så härligt att hitta den där transkänslan som uppstår till bra musik. Den där känslan som gör att det skapas en samspel mellan tunga tramptag och tung musik. Ibland såg jag framför mig hur jag svischade förbi i skogen som värsta Jonas Colting, och lovade mig själv i något transtöcken att jag minsann ska investera i en rejäl cykel för utomhusbruk också när ekonomin tillåter.

Jag kom fram till några saker under passet:

  1. Ibland är det svårt att hitta spänningen i magmuskulaturen när en är trött och ovan. Då börjar en kompensera genom att spänna axlarna, vilket är dumt. Note to self: tänk på tekniken. Ofta och mycket. Gå inte runt problemet och kompensera genom att använda andra muskelgrupper
  2. En ska alltid ha bandana i håret när en cyklar. Det finns inget så irriterande som hår i ansiktet. Det var ett rookiemisstag att tro att jag skulle klara mig med hårnålar. Note to self: glöm aldrig bandana igen. Och köp ett gäng så att du alltid har på lager.
  3. Jag är ju som gjord för det här.  Att ta i, att svettas och jobba med kroppen. Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen när passet var slut. Som om jag hade vunnit något. För mig är det viktigt att få träningstid för mig själv. Alla vinner på det liksom.
IMG_1566-0

Inte glömma bandana när en ska cykla. Det är det bäste!

 

Ni undrar kanske om jag har träningsvärk idag?

Bajsar björnarna i skogen?

Mitt tränings2014

2014 har varit träningsåret. Aldrig tidigare har jag tränat så fokuserat och målmedvetet som förra året. Jag lyckades skapa god balans mellan schysst käk, träning, yoga och återhämtning. Jag har tränat hårdare än tidigare men därmed inte sagt att jag har tränat mer. Jag skulle snarare vilja säga att jag tränade smartare och mer målinriktat än tidigare. Jag var absolut i mitt livs bästa form under 2014, och peakade sannerligen när jag blev gravid. Efter många års arbete lyckades jag skapa en god relation med min kropp.

Annie skrev om sitt 2014 och utmanade mig att göra detsamma. Here it goes.

20140318-092528.jpg

Tränar: Inleder januari med en detox tillsammans med Yogobe och upplever härliga effekter på insidan (jag kommer ihåg hur otroligt fräsch jag kände mig på insidan efter dessa 10 dagar!). Jag ägnar mig åt yoga och styrketräning. Jag börjar träna tillsammans med Ingela och lördagsgänget i crossfitriggen och blir för första gången i mitt liv bekväm med att träna tillsammans med andra människor. Plus att jag blir lite kär i Ingela för att hon är en sådan fantastisk människa. Luvluv. Under februari och mars är det mycket styrketräning som gäller och i mars roddar vi #bravalnyavanor som leder till välmående i kroppen och framstående träningsresultat. Framför allt fick jag till bra rutiner vad gäller frukost innan morgonträning – något jag velat med under en tid. Frukost innan styrka it is.

I april börjar jag springa lite mer igen, och håller det helt kravlöst – den härligaste av känslor! Mr och jag börjar träna tillsammans i de småländska skogarna. Vi utmanar varandra – han får mig att springa snabbare intervaller i mördarbackarna och jag får honom att springa långt. Jag ägnar mig mycket åt yoga under våren och vågar äntligen stå på huvudet. Min kroppskontroll utvecklas avsevärt. I maj tränar jag vid färre tillfällen än vanligt eftersom jag har tokmycket att göra med rättning, betyg och avgångsklass men jag stressar inte över det på samma sätt som tidigare år. Jag håller i och håller ut och dricker ganska mycket vin. Balans peeps! I juni är jag igång med styrketräningen, intervallerna och morgonpromenaderna rejält innan jag far till Borås i början av juli för tre veckors utbildning till personlig tränare och kostrådgivare. Där tränas det mycket och ofta, och musklerna värker dag in och dag ut – fast inte lika mycket som mitt ego. När jag kommer hem efter utbildningen är jag inspirerad, motiverad, har nya kunskaper och erfarenheter och lägger i ytterligare en växel i träningen. Jag lyfter tyngre, bli besatt av basövningar och burpees. Nya muskler letar sig fram. När skolan kickar igång i mitten av augusti är jag i mitt livs form. I september får jag reda på att jag är gravid och jag tränar på som vanligt några enstaka veckor. Därefter tar jag en lång paus från gymmet och sover mig igenom oktober och november även om jag promenerar när jag orkar. I november inleder jag ett samarbete med YOGAMOM och får äntligen mer kontinuitet på mattan igen. Samma vecka som skolan slutar går jag tillbaka till gymmet, och har tränat med min gravidmage sedan dess. I feel good! 

20140623-120031-43231736.jpg20140405-170959.jpg

20140330-194012.jpg

Tränat i: I Vimmerby på Träningshuset och i skogen. En avstickare till Blogger Boot Camp och tre veckor i sköna Borås. En morgonpromenad på Santorini, men i övrigt lät vi träningskläderna ligga kvar i resväskan under veckan där.

Fokus: styrketräning, intervaller/löpning och yoga. Jag har tränat varierat under året och förutom mina stadiga veckoplaneringar med styrketräning och intervaller har jag också kört mycket i crossfitriggen och gått på spinning. Variationen har varit viktig för mig och alltid har det funnits någon träningsform som har känts rolig. Att jag blev av med fett och ökade i muskelmassa ju mer tiden gick sporrade mig givetvis och nu när jag sitter här med min gravidmage och något mer fylligare kropp önskar jag att jag hade uppskattat min starka, smidiga och rörliga kropp ä n n u mer än vad jag gjorde. Jag uppskattade den allt, det gjorde jag, men vad jag längtar tillbaka till den där kroppen för tillfället.

20140320-093603.jpgyoga3

Ätit: schysst käk. Ren mat från grunden – så mycket ekologiskt som det går. En del raw food. Mycket experimenterande i köket. Framför allt utesluter jag gluten och socker i vardagsmaten, lagar maten från grunden och ser till att välja bra råvaror. De läkare jag träffat under året i samband med min PCOS och cystorna i ägglådan var imponerade av mig för att jag självläkt kroppen från IBS och fått igång menstruation utan p-piller och andra preparat. Ju bättre jag mådde på insidan desto mer viktigt kändes det för mig att äta mat som kroppen är gjord för och som gav mig ökat välmående. Jag räknar inga kalorier, jag väger ingen mat och jag följer ingen hoppa på-diet: jag har en kosthållning som jag mår bra av. Det innebär inte att jag då och då inte äter mindre bra käk för det gör jag. Balansen ligger någonstans i 80 procent rent och bra käk och 20 procent mindre bra.

20140319-074641.jpg20140317-084512.jpg 20140319-200337.jpg

Utmanats: av att träna tillsammans med lördagsgänget som peppar och tänjer gränser. Att springa intervaller med Mr i skogen eftersom han var så galet mycket snabbare än vad jag var. Min första barnsliga reaktion var att vilja lägga av och det var något jag fick jobba en del med. Utbildningen i Borås som också var jobbig och svår, och lockade fram Fröken Duktig vilket också innebar en del jobb med egot och självkänslan. Att bli gravid. Jag hade svårt att acceptera den växande kroppen till en början och kände mig ful och oattraktiv. Dessutom hade jag dåligt samvete över att jag inte kände mig fullt så tacksam som jag borde efter att ha blivit gravid genom ett mirakel trots PCOS och cystor.

Ville: Älska min kropp. Känna mig rörlig och smidig både i löparskorna och på yogamattan. Få större muskler. Mindre fett på kroppen. Fram till graviditeten uppnådde jag de mest ytliga målen och under tiden har jag lagt mycket fokus på att älska min kropp ändå och att röra mig så gott det går.

Förälskad: mest hela tiden tror jag. I Mr och träningen och yoga och vänskapen och livet. 2014 var ett fantastiskt år och det är många stunder som jag har fått möjlighet att känna förälskelse på ett eller annat sätt.

Inspiration: framför allt från kvinnorna i mitt liv – de starka kvinnorna som jag beundrar och inspireras av. Människor som ger det lilla extra tenderar att inspirera mig – oavsett kön. Jag inspireras av er kära läsare och av människorna som följer mig på andra sociala medier. Ni peppar och stöttar och kommenterar och berättar om era liv. Jag värdesätter det ofantligt mycket och utan ert deltagande skulle sannerligen inspirationen minska avsevärt. Det är jag säker på.

Fick: Ett år att minnas. Ett barn i magen. Framför allt skaffade jag mig balans i tillvaron, schyssta muskler och en utbildning som personlig tränare och kostrådgivare.

Älskar: ATT VARA KAPTEN PÅ MIN BÅT. No other comments needed.  

Hur mina tankar inför 2015 ser ut återkommer jag till i ett enskilt inlägg. Efter otaliga monologer har jag kommit fram till någon form av plan och jag tänkte dela mina första tankar med er. To be continued.

IMG_9757

Det vore roligt att läsa om ditt tränings2014. Skriv vettja och pinga det här inlägget så att jag får läsa. 

Kram Cilla

Hej vecka 20!

Idag har vi gått in i vecka 20 – vilket innebär att när den här veckan är slut har vi kommit halvvägs i graviditeten. Prisa Gud, jag kan börja räkna ner. För mig har första halvlek inneburit många utmaningar – inte minst mentalt. Att bli helt lamslagen, illamående och dötrött i flertalet veckor var en prövning men desto mer glad är jag att jag mår bra och känner mig som mig själv igen. Jag är tacksam för att jag kan träna på igen, jag är tacksam för att jag än så länge inte har ont någonstans och att jag relativt rörlig i min kropp. Jag antar att jag hade god fysisk grund att stå på vad gäller allt från rörlighet till kondition och styrka och att den grunden hjälper mig under graviditeten. Att få räkna ner känns ofantligt skönt, och om 20 veckor ish ska jag bli mamma och Mr ska bli pappa. Jag vet i ärlighetens namn inte om jag har förstått det än, men jag börjar kanske närma mig något som kan likna förståelse. Att jag då och då känner ett fladder i magen gör att graviditeten blir mer verklig och jag tänker att den växande magen också gör det hela något mer verkligt även för Mr. Vi skrattar ofta åt den där hysteriska morgonen när vi gjorde testet som gjorde att jag grät konstant i två dygn och J mer eller mindre stum. Det är mycket som har förändrats på vägen och nu kunde vi inte glädjas mer åt den här lilla grodan som växer och frodas där på insidan.

IMG_0784

De senaste veckorna har jag ju hittat tillbaka till gymmet och det har varit sjukt skönt. Dels känns det väldigt bra i kroppen och dels gör det att jag känner mig som mig själv. Att inte kunna ägna mig åt mitt största intresse innebar sannerligen en liten kris för mig och ett tag undrade jag om jag någonsin skulle kunna träna mer – eller ja, under graviditeten förstås. Nu har jag tränat på ungefär som vanligt och tycker att det är härligt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar efter att få träna hårt, att få ta i så där på riktigt och bli galet svettig men att kunna hänga på gymmet bland vikterna är ljuvt. Det känns bra att jag kan träna och prioritera att röra på sig under en graviditet är viktigt.

Jag kör givetvis inte tung styrketräning nu, utan kör lättare vikter och fler repetitioner – uthållighetsträning. Jag är ute efter att behålla så mycket muskelmassa som möjligt snarare än att bygga nya muskler. Självfallet tappade jag muskler under de där veckorna jag låg på soffan och sov (och käkade lakritsbåtar) men att använda de muskler jag har är prio. Träning under graviditet innebär ju heller inte att bränna fett, utan att låta kroppen växa som den behöver. Fokus ligger på att stärka upp ryggen eftersom jag av naturliga skäl kommer att bli framtung med tiden. Jag tränar ben och rumpa ungefär som vanligt – också med fokus på att ha en stark kropp inför förlossning och för att kunna vara en stark mamma när grodan kommer. Jag ska göra vad jag kan för att förebygga den där slappa gravidrumpan så många talar om. Bröst, axlar och armar tränar jag givetvis också, men övningarna anpassas efter nuläget och min växande mage. Övningar som marklyft, tunga benböj, armhävningar och hoppövningar kör jag inte.

Mitt mål är att träna tre gånger i veckan och har kört superset med bröst/rygg, ben/rumpa/axlar och biceps/triceps. Jag tycker att det har fungerat bra. Jag tar något längre pauser mellan seten än tidigare och vilar längre mellan varje upplägg, men i det stora hela kan jag träna ungefär som innan. Som uppvärmning rörlighetstränar jag och cyklar – springer gör jag inte. Jag vet inte riktigt var min gräns går ännu när det kommer till pulsökning, men jag satsar på att inte bli mer pulsig än att jag kan föra ett samtal samtidigt. Prio ett är att jag lyssnar på kroppen – om något gör ont eller känns obehagligt gör jag det helt enkelt inte och när kroppen vill att jag sänker tempot kommer jag att göra det. Just nu har jag ett bra flow mellan styrketräning, yoga och promenader. Ja, så här i mitten av graviditeten mår jag alldeles finfint helt enkelt. Låt oss hoppas att det fortsätter på det spåret.

IMG_0771 IMG_0790

 

Redo för gymmet igen

Jag har varit ifrån gymmet länge nu. Jag har gått promenader, tränat en del hemma och ägnat mig åt yoga. I början kunde jag inte träna någonting på grund av illamående och trötthet. Ett par veckor in i graviditeten kunde jag träna på ungefär som vanligt, men efter ytterligare ett par veckor blev jag fullständigt däckad av trötthet, illamående och en känsla av olust och meningslöshet. Att gå till gymmet var absolut det sista jag ville. Nu mår jag tämligen bra och känner mig ganska mycket som mig själv. Jag känner ett sug för att träna, men samtidigt finns det lite av ett motstånd. Jag tror dock att motståndet uppstår för att det var så länge sedan jag var på gymmet. Det är som så mycket annat –  en glömmer bort varför en gillar något av den enkla anledningen att det var för länge sedan. Här tycker jag att det är min uppgift att ge mig själv tillgång till hela sanningen och sanningen är troligen att jag har varit frånvarande för länge och liksom behöver ta mig dit ett par gånger för att tycka att det är kul. Det är där jag behöver börja.

Jag blev alldeles jätteglad när jag såg att Beatatjata var på gymmet och geggade och kände att det där vill jag minsann också göra. Jag vill ta min gravida kropp och gegga runt på gymmet. Det finns inga krav på prestation eller utveckling. Jag vill bara göra saker med min kropp som jag blir glad av och som jag mår bra av. Jag befinner mig snart i mitten av graviditeten och jag tror att jag har goda förutsättningar för att träna och röra på kroppen just nu. Mår jag ungefär som jag gör nu åtminstone tio, tolv veckor framåt kan jag ge min kropp möjlighet att må så bra som möjligt. Det kan hända att det inte alls fungerar för mig, men jag tycker att jag bör ge mig själv ett par tillfällen i veckan när jag hänger på gymmet – på den nivå jag befinner mig på. Det innebär inte att jag sätter kravet att träna fyra, fem gånger i veckan igen utan att jag arbetar med kroppen ett par tillfällen varje vecka. Jag känner mig helt enkelt redo och behöver ta det där första trevande steget. Jag ser liksom framför mig det där ögonblicket när ett par ska kyssa varandra för första gången. Det trevas och trevas, och någon behöver ta ett tydligt första steg. Jag tänker vara den som tar första steget. Nu är det dags. Ibland handlar det faktiskt om att göra det en kan med det en har och för mig innebär det just nu att ta det där första steget. På fredag är det dags och jag tror minsann att det pirrar lite därinne i magtrakten. Nu kör vi, grodan och jag!

Att fira 100 dagar som snusfri!

God morgon sötnosar!

Igår firade jag 100 dagar som snusfri. Det känns så häftigt, så himla rätt i magen. Jag har sannerligen kommit till den gräns när jag inte kan tänka mig att börja igen. Jag bestämde mig och nu känns det bra äckligt och dyrt och fullkomligt onödigt. 100 dagar som snusfri, det är en sådan vinst för mig! För att fira tränade jag Amanda, en av mina uppstartsklienter den här hösten, och det var så grymt häftigt att se vilken utveckling som skett bara dessa tre veckor vi jobbat tillsammans. Jag känner mig trygg i min roll som personlig tränare och hon jobbar på med stor beslutsamhet och rätt attityd. Efter PT-passet tränade jag själv rygg och bröst och jag känner verkligen hur mycket jag utvecklats den senaste tiden. Tekniken, rörligheten och styrkan. Jag vågar mer och det finns ett sådant härligt flow. Jag älskar det!

Min kille och jag tränar många av veckan pass tillsammans och det är också något jag värdesätter och tycker om. De dagar det är möjligt värmer vi upp tillsammans  och kör sedan efter individuella upplägg och sedan går vi hem tillsammans. Det blir en gemensam aktivitet men jag får ändå träna på egen hand så som jag gillar bäst när det kommer till styrketräningen. För mig är det på alla sätt en win win – bästa sällskapet och tuff träning. What’s not to like liksom?

Den här dagen kommer att gå i ett för mig. Jag har ett spikat schema och för att dagen ska falla på plats behöver jag vara organiserad och strukturerad. Och för att bli så organiserad som möjligt skriver jag givetvis en att göra-lista som jag checkar av alAttlt eftersom. Det gör att jag har koll på läget och jag känner att jag kommer framåt varje gång jag får stryka en punkt. Sådana här dagar som jag från början vet blir hektiska uppskattar jag extra mycket den gemensamma stund jag och min kille har på morgonen. Vi äter frukost i lugn och ro och det sätter verkligen tonen för dagen. I eftermiddag får jag en stunds avkoppling när jag ska till frisören, det ser jag riktigt mycket fram emot. Att bli ompysslad i håret är helt klart tio i topp av det bästa sakerna jag vet. Och jag har hittat en riktig pärla som frisör så jag oroar mig aldrig för att resultatet inte ska bli som jag vill ha det. Bara njuta njuta njuta.

Chiapudding med kanel och kardemumma. I botten finnes hallon med lakritssmak. Mullbär och kokos på toppen ger perfektion!

 

Morgonpigg

Jag börjar bli pigg på morgonen igen. Idag vaknade jag innan klockan och njöt av den där lilla stunden när en får vakna till innan det är dags att kliva upp. Jag har laddat med frukost för att alldeles snart bege mig till gymmet. Kaffe, kokosmjölksyoghurt och färska dadlar för lite extra energi.  Prima ballerina.

IMG_9296

Igår fick jag veta att jag kom in på den högskoleutbildning som jag sökt till hösten: hälsocoachprogrammet genom Högskolan i Skövde. Jag sökte främst för att se om jag kom in, för att se vilka betyg jag eventuellt behöver komplettera under året. Så kom jag in, kul ju! Jag kan dock inte tacka ja till utbildningen i höst. Alltså givetvis inte. Även om utbildningen är på distans har jag alldeles för många bollar i luften just nu. Och som jag skrev igår: jag tänker njuta av att må bra just nu. Jag tänker njuta av att jag har flow. Jag tänker som så att jag håller ögonen öppna för fristående kurser under året, och söker utbildningen igen om ett år. Kommer jag in även då är det meningen att jag ska börja plugga igen. Det känns som en ganska bra plan och ett schysst mål att ha med det kommande året.

Ps. Det ryktas om att Cillas brev från 2013 till Cilla 2014 kommer att dyka upp inom kort. Stay tuned.

Tungt och svettigt, så tänkte jag!

Idag ser det inte ut att bli någon sommardag med strålande sol. Prognosen säger regn och därför tänkte jag ge mig själv en innedag. Jag har mycket inomhussysslor på schemat och det passar faktiskt ganska bra att börja ta tag i sådana bestyr. Jag ställde klockan lite tidigare idag för att inte hamna fel i sömnen inför jobbstarten på måndag. Jag är ingen sjusovare, men de senaste dagarna har jag verkligen sovit längre än vanligt. Mitt jobbschema kommer att se annorlunda ut det här läsåret och morgonträningen goes eftermiddagsträning de flesta dagarna. Det innebär att jag börjar tidigt i princip varje dag, och det innebär också att sovrutinerna ska fungera. Han som hänger hos mig mest hela tiden börjar riktigt tidigt och vi behöver verkligen träna på att släcka lampan runt 22. Semester och sommarlov är snart över och vardagsrutiner väntar oss. Men jag gillar det! Jag gillar höst och jobbstart. Med jobbstart och rutiner är också tanken att jag ska komma igång med bloggandet som vanligt igen. Under sommaren och främst utbildningsveckorna har det blivit hattigt med skrivandet och jag saknar det. Jag har massor att skriva om. Alltså massor!

Men, innan jag njuter av en innedag med bloggande, fix med nya hemsidan (så fort allt är färdigt ska ni få nya adressen, det kommer att bli fedt!), läsa böcker, förbereda inför mina första uppstartsklienter och förberedelser för äppelfärsbiffar med ingefära och fetaost till kvällens middag tänkte jag dra till gymmet och avverka ett pass för bröst och rygg. Jag tror minsann att det ska blii ett riktigt svettpass idag. Tungt och svettigt, så tänkte jag.

Hur börjar ni er morgon?

20140805-075349-28429576.jpg