YOGAMOM 365: Rörlighet

På sista tiden tycker jag att jag har blivit mindre stel i kroppen och att den rörlighet som jag sörjt under graviditeten har blivit bättre. Min kroppskontroll förändrades snabbt när jag blev gravid och under en tid av graviditeten kände jag mig tämligen stel. När det värsta illamåendet och känslan av meningslöshet och olust avtog hittade jag tillbaka till yogamattan och sedan dess har jag gett mig själv tid för yoga, meditation och rörlighetsträning kontinuerligt. Det har hjälpt mig så otroligt mycket under graviditeten och gjort att jag vågat vara mentalt närvarande i mig själv under den stora förändring som en graviditet innebär.

När jag praktiserar yoga som gravid pressar jag aldrig kroppen, men jag arbetar för att bibehålla den rörlighet jag redan har. Eftersom hormonet relaxin mjukar upp bäckenhet inför förlossningen kan många uppleva ökad rörlighet under graviditeten och det är viktigt att vi inte pressar kroppen för hårt – trots att det känns som att det är möjligt. Den här månaden har Malin Berg väglett oss i YOGAMOM365 genom rörlighet och vi har redan kommit till den tredje veckan. Här hittar du inlägget från första och andra veckan.

blogg-ym-feb-v2-ny

Malin har pratat om att göra det enkelt för sig när en är gravid. Att rörlighetsträning och yoga inte behöver vara särskilt avancerat. Ett par övningar räcker för att bli av med den värsta stelheten. Det sättet att tänka tycker jag om, och det har jag sannerligen anammat de senaste veckorna när det har varit mycket för oss med renovering av huset. Små, korta stunder där jag ger min kropp kärlek räcker långt. Jag mjukar upp kroppen korta stunder på yogamattan hemma och jag arbetar med min rörlighet på gymmet – inför själva passet ser jag till att sträcka på och mjuka upp kroppsdelar och efter passet tar jag ofta en stund till någon kort yogasekvens som gynnar rörligheten. Jag tycker att jag märker skillnad från tidigare under graviditeten och är glad att jag lyckats bibehålla mycket av min rörlighet trots viktökning och växande mage. Min kropp talar om för mig när det är dags att dra i bromsen och jag lyssnar på vad kroppen vill. Det är på något sätt alltid mitt mantra – att lyssna inåt och göra det som kroppen tycker känns bra. Ibland gör jag några enkla övningar för att sedan helt ligga och slappna av på mitt yogabolster. Jag tror verkligen att styrketräning och yoga har hjälpt mig under graviditeten och att förtjänsten so far är en graviditet utan kroppsliga problem. Så länge jag slipper att ha ont någonstans är jag tacksam ❤

På Yogobes hemsida under VIDEOS och ”stretch” finns flertal sköna stretchsekvenser att ta del av. Jag rekommenderar er varmt att prova!

IMG_1417-1

 

Annonser

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 4

Den här veckan är det Camilla Oldberg som inspirerar oss i temat Älska din mammakropp där hon riktar in sig på funktion före form. Den här veckan fokuserar temat på tiden efter graviditeten och Camilla pratar ärligt om hur trött hon är på det eviga tjatet på hur vi ska se ut. Varför inte prata om kroppen utifrån vad den kan istället? Camilla hänvisar till en fåfäng tid och en mammakropp passar inte riktigt in i rådande skönhetsideal. Camilla skriver: Platt mage, nja. Fast hud, och fasta bröst, inte så värst va? Persikohy och avsaknad av mörka ringar under ögonen, tillåt mig att le!

FB-cover-group-785x250-yogamom365-jan

Det är en fåfäng värld vi lever i och tidvis är det svårt att inte dras med. Det gäller troligen både dig och mig – oavsett kön och oavsett om en är gravid eller har varit det eller ej. Det vore lögn att säga att jag inte bryr mig om mitt utseende. Det vore också lögn att säga att min träning och min yogapraktik inte alls handlar om utsidan. Jag tränar av många anledningar och utsidan är en del av många delar. Jag har historia av att tycka illa om min kropp och att häckla mitt utseende. Jag var inte snäll mot mig själv och jag var den som ofta skämtade på min egen bekostnad. Mycket låg till grund för att jag inte trivdes med mig själv och jag drevs av att om jag bara kunde bli smal skulle jag bli lycklig. Riktigt så enkelt var det givetvis inte. Det finna alltid mer än en sida av myntet.

På grund av min bakgrund har jag vissa dagar haft riktigt svårt att acceptera min förändrade mammakropp. Andra dagar tycker jag att den växande magen är häftig och härlig. Mr påminner mig om och om och om igen hur fantastisk min mammakropp är; hur häftig den är som bär på vårt barn och hur stark jag kommer att känna mig när det här äventyret är över. Han påminner mig om att det finns en tid för allting och att tiden för att springa snabbt i skogen och lyfta tunga vikter inte är nu. Det är ju sanningen och det är precis vad Camilla pratar om i sitt inlägg. Det är svårt att acceptera och njuta av nuläget om vi enbart tänker på förändringen som negativ. Min kropp förändras för att den ska orka bära ett barn – både under och efter graviditeten. Det viktigaste är att vi lyfter hur vi känner och att vi hittar verktyg att jobba med det.

För mig kommer troligen målen med fysisk aktivitet att bli fler den dagen jag får barn. Troligen är det lätt att enbart komma ihåg träning som någon som håller oss snygga när kroppen växer och förändras och känns större för varje dag som går – men då är det viktigt att påminna sig om helheten. Om funktionen. I min helhetsbild av löpning, styrketräning och yoga ingår många aspekter och utsidan är enbart en del av många delar. Jag vill inte glömma bort det. Varken nu eller sen. Jag tycker att det är klokt av Camilla att lyfta det faktum att om vi stirrar oss blinda på idealen är det lätt att känna sig deppig. Ännu klokare är hon när hon säger att om vi istället intresserar oss för vad kroppen klarar av blir det mycket häftigare. Våra kroppar gör en resa under en graviditet och självfallet förändras både in- och utsidan. Låt oss därför inte lägga alltför mycket fokus på vad som är vackert och inte utan snarare koncentrera oss på vad våra kroppar kan göra.

Jag tänker också att det är svårt att veta hur en känner inför en resa under tiden den pågår. Kanske behöver vi bara loosen up lite och låta tiden ha sin gång. Släpp tanken på att det finns en sann bild av den gravida kroppen och njut av din egen kropp. Utvärdera efteråt. Jag tror att en graviditet blir sjukt mycket häftigare när den är över och kanske en mental och kroppslig utmaning vi behöver genomleva för att förstå – förstå så där på riktigt. Fokus på funktion och prestation – mindre fokus på form. Det tror jag är en vision att ha i huvudet de dagarna när det känns svårt.

Camilla_Oldberg_Yogobe_

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del II

insta-yogamom365-jan-1

Den här veckan är det fantastiska Johanna Andersson som vägleder i temat Älska mammakroppen i YOGAMOM. Johanna skriver att bli och vara mamma är det mäktigaste hon har varit med om men hon erkänner att hon inte älskade att vara gravid (Beatatjata and I hear you sister!). Hon fick höra att hon utstrålade glow och många rörde vid hennes mage. Att behöva gå upp på nätterna för att kissa, att inte kunna äta utan sura uppstötningar och att behöva förändra sin yogapraktik var inte drömliknande tillstånd för Johanna. Hon menar att hon hamnade i ett vägskäl gällande sin yogapraktik – antingen fick hon sluta eller så fick hon förändra den radikalt. I efterhand är hon glad att hon valde att förändra och fortsätta. Tack vare yoga tillbringade hon mycket närvarande tid med sin dotter innan hon ens var född och hon lärde sig att acceptera de förändringar som var oundvikliga, att släppa en del av sitt ego och faktiskt passa på att chilla lite.

Jag känner ofantligt mycket igen mig i det Johanna skriver. Jag är glad att jag lyckats acceptera min yogapraktik för vad den är och jag landar tryggt i den med min växande kropp – även om jag kan sakna att utmana mig i yinyoga och stå på huvudet. Just nu gör jag vad jag kan på mattan och det känns tillräckligt. Jag känner också igen mig i känslan av att nio månader är lång tid. Att kissa tre gånger på en timme, att ständigt känna sig trött och sömnig och att bli alltmer orörlig är långt ifrån det roligaste jag har upplevt. Och jag nämner det om och om igen för att jag tycker att det är viktigt. Det har tagit mig flertal månader och flertal kilo att acceptera min växande kropp – och det har varit mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. En vet så lite om en graviditet innan en är där. Det är så lätt att jämföra sig med andra och tro att en själv är fel. 

Men ingen är fel utan allting är okej – precis som det är. Våra kroppar är olika. Några har stora magar, andra har små. Inget är bättre eller sämre än det andra. Det är varken fel på mig eller på dig. Varje graviditet är unik och när jag blir litet nedstämd över kommentarer som landar fel tänker jag enbart att den personen är lite klumpig. Jag tänker att ingen menar att vara elak. Om jag drabbas av någon jag måste vara som alla andra-ängslan tittar jag igenom magbilderna på Instagram. Där förstår ni kan en botanisera bland magar i alla storlekar. Det mest befriande med alla dessa magar är avsaknaden av ideal och jämförelser med andra. Jag ser bara kvinnor med magar som är olika stora, men gemensamt för dem är stoltheten över ditt växande barn. Stoltheten över att bli mamma.

Därför käraste mamas vill jag att vi lägger fokus på stoltheten inför växande kroppar och lämnar detta duktighetsideal vid vägkanten och kör vidare. Hejdå. Våra kroppar bygger ett barn och även om det är omvälvande och uttröttande tidvis är det också otroligt fantastiskt. Låt oss istället inspireras av våra olikheter. Bye bye negativa känslor om mammakroppen. I gruppen YOGAMOM365 kan vi tillsammans reflektera över varför vi känner som vi gör kring de växande kropparna och landa i det som finns där på insidan. De där stunderna när jag får för mig att min kropp är fel i jämförelse med andra kroppar är jag säker på att det i grund och botten  handlar om rädsla. Det är irriterande att kissa arton gånger om dagen, åka känslomässig berg- och dalbana och ha kliande kroppsdelar men att uppleva hur kroppen förändras och förbereder sig inför ett barns ankomst är allt annat än irriterande. Det är är nästan utomjordiskt häftigt. De positiva känslorna inför graviditeten kan bara överglänsa de jobbiga och negativa om jag erkänner mina rädslor för mig själv. Det är så enkelt. Och så svårt på samma gång.

En negativ inställning till våra kroppar under graviditeten kan ju faktiskt leda till en negativ inställning till våra barn. Att utveckla ett förakt för kroppen är varken bra för mig eller för mitt barn. Därför tror jag att tiden på mattan är oerhört viktigt och att vi där kan hitta känslan av acceptans och ro. De dagar jag inte orkar vända och vrida på kroppsdelar i positioner kan jag andas på mattan och tillbringa tid med mitt barn. Jag är säker på att det kommer att göra skillnad för mig. ❤

IMG_1024

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 1

Äntligen dags för nytt tema i YOGAMOM365 och det här temat faller mig verkligen i smaken. Dels kommer det ofantligt lägligt och dels ligger det mig varmt om hjärtat. Den här månadens tema är Älska mammakroppen och först ut att vägleda och inspirera är fantastiska Jennie Liljefors. Den första veckan handlar om att bli mer förälskad i sig själv med hjälp av yoga. Du hittar det första blogginlägget här.

insta-v1-jan

Jag har mycket sällan fantiserat eller drömt om att bli mamma. Än mer sällan har jag tänkt på vad det innebär att vara gravid. Barn har inte intresserat mig särskilt mycket – vilket troligen är konsekvensen av PCOS och cystor i ägglådan. Jag trodde inte att barn var en möjlighet för mig. Åtminstone inte än. Beskedet att jag var gravid var lika magiskt som skrämmande. Jag kände mig både lycklig och livrädd.

Ganska omgående visade det sig att omvärldens bild av graviditet var tämligen romantiserad. Framför mig såg jag vackra kvinnor med skimmer i hyn, tjockt fantastiskt hår och en liten rund kula på magen. Själv mådde jag illa, kände mig förlamande trött, fick prickar i hela ansiktet, hade en konstant olustkänsla och gick upp i vikt – snabbt. Det var så mycket som hände i min kropp på så kort tid och jag var fullständigt oförberedd.

De första 12-15 veckorna kände jag mig enbart håglös och trött och tjock. Det syntes ännu inte att jag var gravid så där på riktigt, men jag kände mig som en valross. Jag sov och sov och sov. Jag ägnade ingen tid åt yoga och jag tränade inte. Det gjorde att jag fick än mer dåligt samvete över att vågen tickade mot plus. Med lanseringen av YOGAMOM365 hittade jag tillbaka till mattan och fick någon form av kontinuitet i yogan igen. Därmed kunde jag börja nysta i mina känslor inför allt det nya, inför den kropp som jag nu skulle bo i. Allt fokus på viktuppgång som kretsar kring en graviditet stressade mig och jag insåg hur mycket jag hade jämfört mig med andra. Jag kände mig obekväm i min gravida kropp och förändringarna som överöste mig kändes okontrollerbara och svåra. Att yoga hjälpte mig. Genom att yoga kunde jag, åtminstone då och då, vara mer inkännande och accepterande inför det nya, inför min egen kropp och inför det barn som växer inom mig. Vissa dagar är det svårt att se ljuset medan jag andra dagar kan sköljas av en längtan och tacksamhet för att det växer en individ inom mig. Yoga gör mig mer accepterande – oavsett om jag är gravid eller inte. När jag tvivlar på mig själv är det på mattan jag hittar styrkan. Det är där jag blir lugn.

Jag har nu kommit lite mer än hälften av min graviditet och ju längre fram jag kommer desto häftigare blir det. Vissa dagar tycker jag fortfarande att det är otroligt svårt att se min kropp förändras så mycket. Magen växer, brösten blir gigantiska och svullna och rumpan känns lång. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli mig själv igen. Men, jag försöker vara närvarande i det som händer här och nu. Jag vill vara närvarande i den här tiden och försöka njuta av den istället för att fly från den. Jag vill försöka se det vackra i att det kommer att komma ett barn ur min kropp. Och när det känns alltför mörkt och tungt återvänder jag till mattan eller andas djupa andetag. Det är både dumt och onödigt att kritisera något som är utom vår kontroll. Jag tror och hoppas att jag en dag kommer att se graviditeten och den växande magen ur annat ljus. Därför känns det viktigt för mig att jag uppskattar min kropp för allt den gör för mig. För benen som bär mig och nu även mitt foster. För ryggen som orkar och för hjärtat som slår. För att kroppen tillåter ett frö växa sig stort och starkt.

Det viktigaste av allt tror jag är att vi vågar vara ärliga med hur vi känner och att vi delar med oss. Med tanke på att det finns en romantiserad bild av graviditet och barnafödande vill jag uppmana till ärlighet. Främst önskar jag att vi slutar jämföra oss med andra. Och jag tror att det här temat är bra för oss – för oss med små magar och stora magar och små bröst och stora bröst och allting däremellan. För dig som är gravid eller har varit gravid eller som någon gång önskar att bli det. Eller som känner någon som är gravid och behöver stöttning i sin kroppsliga resa.

Jag ska använda det här temat för att landa i mig själv och släppa alla krav från omvärlden. Jag hoppas att du vill göra detsamma. Jag hoppas att vi kan använda yoga som ett verktyg att våga komma lite närmare oss själva och jag hoppas att vi kan lyfta våra tankar tillsammans för att det ska kännas lite lättare. Är du inte redan en del av den fantastiska gruppen YOGAMOM365 på Facebook hittar du den här. Inspirationen flödar och det är en sluten grupp som gör att vi öppet och ärlig kan diskutera hur vi känner inför våra mammakroppar.

Namasté! ❤

IMG_0953

Att våga uppleva det som händer här och nu

Vissa dagar är det svårare att vara gravid än andra. En del dagar känner jag mig fin och tycker om den växande magen och andra dagar not so much. Det handlar om acceptans och att vara närvarande i det som är här och nu istället för att enbart längta till den kroppen jag en gång hade eller till den kropp jag vill skaffa mig när den här resan är över. Vissa dagar är det svårt att lyssna inåt, vara inkännande och acceptera nuet. Idag behövde jag landa på mattan istället för att gno runt mina egna tankar i huvudet. På Yogobe finns en mängd klasser för gravida och dessutom postnatal träning – alltså klasser som är gjorda för tiden efter graviditeten. Idag valde jag en gravidyogaklass med Camilla Oldberg som jag har tagit flera gånger tidigare och som jag vet att jag tycker om. Camilla är harmonisk och lugn och positionerna får mig på bättre humör. Hon fick mig att inse att det handlar om att skapa rymd åt både mig och barnet och att den bästa tiden är nu. Jag behövde mer energi i kroppen efter ett par dagar med styrketräning och Camillas pass boostade mig – på många sätt. ❤

IMG_0954

Mitt mantra för 2015 är att jag ska våga uppleva det som händer här och nu. Det innebär att jag vill vara närvarande i min graviditet och i mitt barns ankomst. Jag vill njuta av det som händer inom mig på alla dessa olika sätt, men jag behöver också vara närvarande i det som är svårt. Och våga prata om det. Vissa dagar är det svårt att bära ett barn – inte bara för att hormoner åker berg- och dalbana, att jag reagerar på märkliga sätt och blir sugen på de mest märkliga saker utan också för att kroppen genomgår så stora förändringar. Somliga förändringar är helt utom min kontroll och då behöver jag våga släppa taget och åka med på det äventyr som en graviditet innebär. Om jag strävar emot och längtar bakåt och framåt missar jag mycket av det som händer precis här och nu. Som att mitt barn buffar omkring där på insidan av magen. Eller som att Joakim lägger sina händer runt magen och pratar med den där lilla individen som gömmer sig där inne. Eller som att jag faktiskt mår väldigt bra i kroppen och känner mig stark och fräsig – trots en växande mage som kan kännas i vägen och alltför stor redan nu. Jag vill vara närvarande och det blir jag genom acceptans – för mig själv och det som händer precis här och nu.

IMG_0955

 

Avslappning – du behöver inte prestera

Temat för den här månaden i YOGAMOM365 är avslappning och jag genomförde klasser med Milla Floryd, Johanna Andersson och Anja Bergh förra veckan. Detta är tre kvinnor jag tycker om. Framför allt tycker jag om hur de tenderar att smyga in tankar och perspektiv i mig genom sina klasser.  När jag praktiserar yoga är jag mycket mottaglig för input – jag vill möta mig själv på mattan och upptäcka sådant jag behöver lägga mer fokus på. Den skickliga yogaläraren lyckas skapa input och tankar i sin klass. Som jag skrev i det inledande inlägget för temat avslappning har jag haft otroligt svårt att slappna av och fokusera på nuet. Som prestationsjunkie finns det ständigt något att göra, något att leverera till omvärlden. Vad som är så fint med yoga och i synnerhet avslappning är att en inte behöver prestera någonting – vilket också lärarna är noga med att belysa. Jag möter mig själv på mattan efter de förutsättningar jag har den dagen och kräver inte mer av mig än vad stunden erbjuder.

Jag vet inte hur det är med er men jag brukade ha en syn på avslappning som något som var lite flummigt. Att ligga på golvet och bara vara – bättre saker än så kunde jag ta mig för. Jag kunde ju lika gärna sova om jag nu hade behov av att slappna av. Fast sömn och avslappning är inte detsamma. Idag vet jag att avslappning varken är flummigt eller att enbart ligga på golvet och bara vara och jag vet att avslappning är otroligt välgörande. Det är att ge mig en stund att komma ner i varv, att tona in nuet och att få vara en stund för mig själv. Det är att inte prestera något överhuvudtaget . Att slappna av är att vara i kroppen istället för huvudet – något som många av oss faktiskt har problem med. Vi tänker tänker tänker, analyserar och ältar intryck och där inne i huvudet går det ofantligt fort. Att praktisera yoga och avslappning är att låta de där gula taxibilarna som pockar på uppmärksamhet köra vidare. Det är att tacka nej till alla kontinuerliga impulser som uppstår och att grunda in kroppen, hjärtat och själen. Jag behöver yoga i mitt liv för att kunna vara i kroppen istället för i huvudet. Jag behöver yoga för att kunna tacka nej till taxibilarna för att inte åka iväg på alla dessa resor som hjärnan erbjuder. Och jag tror att du är precis som jag. Jag tror att du behöver en stund för dig själv. Jag tror att du behöver tid för att komma ner i varv och jag tror att du behöver sluta leva intensivt genom din hjärna och istället vara mer i din egen kropp. Det är inte flummigt. Det är njutbart och välbehövligt och alldeles jättenödvändigt för att vi ska må bra. ❤

 

IMG_0662

YOGAMOM365: Avslappning del ett

Anja_vecka1

Välkommen till ett nytt inspirationstema i YOGAMOM365 som den här månaden handlar om avslappning. Ett tema som ligger mig oerhört varmt om hjärtat eftersom jag en gång hade stora problem med att slappna av, återhämta mig och ta det lugnt. Den här veckan är det Anja Bergh som vägleder och pratar om hur du kan få in avslappning i vardagen. ”Yoga is skill in action” skriver Anja och menar att det innebär att välja vilken känsloton hon vill leva i. Anja beskriver i det första inlägget i temat att hon märker av att hon tidvis reagerar tvärtemot vad hon vill känna. Hon vill känna sig avslappnad och lugn men blir barsk, kort och sluter sig. Hon skriver ”Jag vill älska någon förutsättningslöst så jag ändrar mig för att göra mig älskbar, vilket ger precis motsatt effekt på hur jag mår, hur jag upplever stunden och mitt eget liv. Det är som att gå i försvar för ett tillstånd som jag anser bräckligt, som någon annan kan ta ifrån mig. Känner du igen dig?”

Jag känner igen mig. På många sätt. Dels har jag tack vare yoga och meditation lärt mig att vara mer närvarande i mig själv. Tidigare hade jag svårt att slappna av och ta det lugnt för det kändes som att jag alltid behövde uträtta något. Jag kände mig dålig när jag gjorde ingenting, och såg alltid till att ha olika projekt att styra med. För mig höll det på att gå fel och för att inte krascha in i den berömda väggen behövde jag bli medveten och erkänna för mig själv vilken prestationsprinsessa jag var. Det var Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig som gav mig dåligt samvete. Det var hon som aldrig var nöjd. Genom yogan lärde jag mig att slappna av, om än till en början för små korta stunder. Jag insåg hur viktigt det var för mig att tona in stunden jag befann mig i istället för att ideligen fundera och fantisera om det som skulle komma sen. Att praktisera yoga och att slappna av gav mig verktyg att vara här och nu, att komma ner på jorden. Att praktisera yoga och slappna av gav mig mer tålamod, vilket på många sätt hjälpte mig när jag ibland kände att det kokade över där på insidan. Jag blev lugnare som person och kunde hantera svåra situationer på bättre sätt eftersom jag kunde vara närvarande i nuet och jag var medveten om mina känslor. Det var inte bara tålamod och en lugnare personlighet som kom av förmågan att slappna av utan jag landade dessutom i mig själv på ett annat sätt. Jag har i många relationer förställt mig och försökt att vara någon jag inte är – vilket resulterade att jag hade svårt att öppna mig. Att praktisera yoga och att slappna av gjorde att jag lärde känna mig själv vilket också skapade andra möjligheter för mig att vara i en relation. Något som har spelat stor roll för mig under det senaste året.

Jag tror att många människor känner igen sig när jag säger att det är svårt att slappna av. Vi har tusen bollar i luften och många projekt att genomföra på jobbet, i skolan, i hemmet, med vännerna och i våra relationer. Det är mycket vi får för oss att vi ska vara på en och samma gång. Innan jag förälskade mig i yoga och innan jag omvärderade mitt liv och bestämde mig för vad jag ville fylla det med kunde jag ibland känna att jag brann på insidan. Det tempo jag höll var så högt att jag självtände och helt saknade förmåga att släcka elden. Att sova om nätterna var långt i från tillräckligt – jag kände mig ändå slutkörd. Jag vet att det är en känsla många kan ta till sig – att ständigt känna sig trött och sliten. Då behöver vi lära oss att slappna av och ge oss tid att återhämta oss. Jag tror dessutom att många människor vet vad det innebär att ha energitjuvar i omgivningen. Hur de suger musten ur en. Precis som Anja har jag under åren omvärderat innebörden av energitjuvar och håller idag med Anja när hon skriver att den enda som kan läcka energi är individen. Det innebär att du behöver låta dig själv ta plats i ditt eget liv och att du inte skyller dina tillkortakommanden på andra. Istället för att ge energitjuvarna skulden kan du eliminera dem om du behöver och lära dig att hålla fokus på dig själv. ”Vi kan kalla det avslappning, men vi kan också kalla det att vara uppmärksam, tillgänglig och att bemöta oss själva med respekt.”

Jag hoppas att du följer med oss i gruppen YOGAMOM365 och tar del av de inspirerande inläggen för temat avslappning och att du ger dig själv tid för återhämtning och avslappning de kommande veckorna. Om du är sådan som jag brukade vara kan den här månaden ge dig nya perspektiv och verktyg för att få in avslappning i din vardag – du kan bli mer uppmärksam, tillgänglig och bemöta dig själv med respekt. Här hittar du videorekommendationer från Yogobe för den första veckan. Njut!