Jag har PCOS och önskar att bli gravid – vad kan jag göra?

Från det att jag tillkännagav min graviditet har jag fått många frågor angående PCOS och graviditet. PCOS är ett ämne som ligger mig varmt och hjärtat och jag vurmar för att kvinnor ska sluta lida i det tysta. För att vi ska kunna hjälpa varandra är det viktigt att dela med sig, och jag kan se det som en skyldighet att skriva om detta när så många människor är drabbade. Att vara gravid trots svår PCOS och cystor i ägglådan är givetvis spännande och helt mirakulöst, men det finns en del saker jag har gjort för mig själv under åren som med stor sannolikhet har tagit mig hit. De flesta kvinnor som tar kontakt med mig är främst intresserade av två frågor:

  • vad de ska göra för att bli av med sin övervikt
  • vad de ska göra för att bli gravida

IMG_1442

Vad kan jag göra för att öka mina chanser att bli gravid?

Mr har skojat mycket (och varit otroligt stolt!) om kvaliteten på sina superspermier och det må ligga någon sanning i det – en ung, frisk mans spermier är troligen starka och livskraftiga men i mitt fall har jag gjort det mesta jobbet själv. Vårdens lösning på att få gång menstruation är ofta p-piller, vilket inte är en lösning om en vill bli gravid. Enligt min mening är syntetiska hormoner så som p-piller aldrig en lösning. Vi ska vara ytterst försiktiga med syntetiska hormoner eftersom de inte samstämmer med våra biokemiska hormoner. För den som hemskt gärna vill bli gravid är det troligen stressande att få höra: jag tror att du ska våga låta kroppen ta den tid den behöver för att hitta tillbaka till sin hormonella balans snarare än att tillsätta sådant som rubbar systemet ännu mer. Det är jag ett levande bevis på.

Jag slutade äta p-piller i december 2012 och i juni 2013 fick jag mens på naturlig väg – alltså ett drygt halvår senare. Då hade jag ätit munkpeppar och gaba som probiotika ungefär lika länge. Efter det har jag fortsatt med munkpeppar (angus castus) till och från fram till det att jag blev gravid i augusti 2014. Vad som framför allt verkar ge bra resultat är progesteronkräm. Vid PCOS har en brist på gulkroppshormon, progesteron, och ofta också tämligen låga nivåer av östrogen – alltså kvinnliga könshormoner. Dock är nivån på progesteron ofta lägre än östrogen och därmed är det just gulkroppshormoner en behöver arbeta för att reglera. Många kvinnor verkar, av olika anledningar, vara östrogendominanta och det kan leda till bland annat svåra PMS-besvär. Därför är progesteronkräm användbar för den som behöver balansera sina hormoner oavsett om det finns en önskan om att bli gravid eller inte.

Vilken inverkan har kosten?

Jag tror att kostens inverkan är den viktigaste framgångsfaktorn. För egen del levde jag i stort sett på socker och gluten fram till för några år sedan och jag är säker på att det har påverkat både tarmflora och den hormonella obalansen. Genom att minska på eller helt utesluta socker, snabba kolhydrater, alltför mycket mjölkprodukter och gluten började jag märka skillnad i kroppen. Jag mådde bättre, jag gick ner i vikt och till slut kom också mensen igång. Jag blev givetvis otroligt boostad och peppad av att få mens, och om möjligt ännu mer motiverad att äta mindre av det som stör kroppen. Om jag hade skadat min kropp med år av överätande av socker och gluten bestämde jag mig också för att arbeta för att självläka – utan vare sig syntetiska hormoner eller mat som inte gjorde gott för min kropp.

Det finns viss forskning som indikerar på att infertilitet kan ligga till grund för outredd glutenintolerans, men forskning om PCOS handlar främst om övervikt och hur en viktminskning kan öka chanserna till bättre fertilitet. Av egen erfarenhet vet jag att enbart ett viktminskningsfokus kan vara stressande, och tror idag att det troligen är bättre att lägga fokus på vad en kan göra med kosten för att öka chanserna till såväl viktminskning som graviditet. Jag tror att det är sundare för oss människor att se till vad vi kan göra för att må bra i våra kroppar än att enbart stirra oss blinda vilka steg vi behöver ta för att gå ner i vikt. Det viktigaste är att försöka gå till sig själv och fundera på hur en kosthållning ser ut. Äter du mycket socker, snabba kolhydrater och gluten kan du med fördel arbeta för att minska på det intaget som ett första steg. Vi är alla olika, men jag tror att majoriteten av oss mår bra av att äta mindre skräp och mer schysst käk som ger kroppen bra energi och näring.

Min rekommendation är lågkolhydratkost – det har åtminstone varit mitt fokus. Det innebär inte att jag inte äter kolhydrater utan snarare just det har skrivit om ovan: jag minskar på eller utesluter helt socker, gluten och snabba kolhydrater i min vardag. Vanligtvis tränar jag hårt och behöver schysst energi för att orka springa snabbt och lyfta tungt. Jag äter sådant som kroppen är avsedd för – kolhydrater med kvalitet, protein och bra fetter. Jag fokuserar på rent käk.

Du pratar om balans i tillvaron – exakt vad innebär det?

En hormonell rubbning tär på kroppen. Rent biokemiskt tär det på kroppen för att insidan inte fungerar som den ska, men dessutom skapar det otroligt mycket stress hos många kvinnor. Att ha svårt att hålla vikten, att ha taskig hy och akne, att ha behåring i ansiktet och på kroppen, att inte ha mens och att ha svårt att bli gravid är stressande faktorer och kanske rentav skamligt för många kvinnor. Genom åren har jag känt mig okvinnlig för att jag inte haft mens – som en man i en kvinnas kropp. Att vara känna sig orolig och stressad för sådana saker skapar givetvis mer stress i kroppen som i sin tur skapar värre rubbning i systemet. Därför kan jag inte nog understryka hur viktigt det är att balansera sin vardag. Det handlar ju om att vara snäll mot sig själv och att ta hand om sig själv. Min upplevelse är att det är mycket som ska samstämma för att ökat välmående ska uppnås – oavsett om du har som målsättning att arbeta med övervikt eller om du önskar att bli gravid. Kroppen är en fantastisk och spännande manick och hur mycket vi än tror att det är vi som styr fungerar det inte riktigt så. Genom att ge kroppen näringsrik och balanserad kost, att röra på sig, slappna av och stressa mindre och sova ordentligt tror jag att du ökar dina chanser till att må betydligt bättre. För egen del hittade jag det mentala lugnet i yoga, och jag vågar påstå att det har hjälpt mig att hitta balansen i tillvaron på ett djupare plan.

20140406-094319.jpg

IMG_0954

Självfallet vill jag tillägga att exakt vad som fungerar för mig nödvändigtvis inte fungerar för dig. Jag är jag och du är du. Jag har dock saknat en alternativ diskussion inom vården gällande kostens inverkan och andra sätt att självläka en obalanserad kropp. Vården har varit mer inriktad på p-piller och andra syntetiska hormoner, vilket jag starkt har velat avstå. Jag var fast besluten att jag kunde göra saker för mig själv, men har inte riktigt mött det stödet inom vården. Det finns hormonbehandlingar som vården erbjuder också och jag har ingen egen erfarenhet av dessa eftersom jag inte har provat. För mig kändes det naturligare att vända mig till den alternativa friskvården för att få hjälp med den rubbade biokemin och min upplevelse är att det har varit en lyckad väg att gå. Det har kostat mig både tid och pengar, absolut, men med facit i hand har jag fått ut mycket av det: enorm kontroll över min egen kropp och stor dos insikt i hur just min kropp fungerar, en välmående och stark kropp och en bulle i ugnen. Jag är tacksam för min resa. 

För dig som är nyfiken finns det intressanta inslag att ta del av på tv4play – du hittar dem här och här. Dessutom finns mycket matnyttigt att läsa om lågkolhydratkost och graviditet hos kostdoktorn. Du hittar inläggen här.

Kram Cilla ❤

 

YOGAMOM 365: Rörlighet

På sista tiden tycker jag att jag har blivit mindre stel i kroppen och att den rörlighet som jag sörjt under graviditeten har blivit bättre. Min kroppskontroll förändrades snabbt när jag blev gravid och under en tid av graviditeten kände jag mig tämligen stel. När det värsta illamåendet och känslan av meningslöshet och olust avtog hittade jag tillbaka till yogamattan och sedan dess har jag gett mig själv tid för yoga, meditation och rörlighetsträning kontinuerligt. Det har hjälpt mig så otroligt mycket under graviditeten och gjort att jag vågat vara mentalt närvarande i mig själv under den stora förändring som en graviditet innebär.

När jag praktiserar yoga som gravid pressar jag aldrig kroppen, men jag arbetar för att bibehålla den rörlighet jag redan har. Eftersom hormonet relaxin mjukar upp bäckenhet inför förlossningen kan många uppleva ökad rörlighet under graviditeten och det är viktigt att vi inte pressar kroppen för hårt – trots att det känns som att det är möjligt. Den här månaden har Malin Berg väglett oss i YOGAMOM365 genom rörlighet och vi har redan kommit till den tredje veckan. Här hittar du inlägget från första och andra veckan.

blogg-ym-feb-v2-ny

Malin har pratat om att göra det enkelt för sig när en är gravid. Att rörlighetsträning och yoga inte behöver vara särskilt avancerat. Ett par övningar räcker för att bli av med den värsta stelheten. Det sättet att tänka tycker jag om, och det har jag sannerligen anammat de senaste veckorna när det har varit mycket för oss med renovering av huset. Små, korta stunder där jag ger min kropp kärlek räcker långt. Jag mjukar upp kroppen korta stunder på yogamattan hemma och jag arbetar med min rörlighet på gymmet – inför själva passet ser jag till att sträcka på och mjuka upp kroppsdelar och efter passet tar jag ofta en stund till någon kort yogasekvens som gynnar rörligheten. Jag tycker att jag märker skillnad från tidigare under graviditeten och är glad att jag lyckats bibehålla mycket av min rörlighet trots viktökning och växande mage. Min kropp talar om för mig när det är dags att dra i bromsen och jag lyssnar på vad kroppen vill. Det är på något sätt alltid mitt mantra – att lyssna inåt och göra det som kroppen tycker känns bra. Ibland gör jag några enkla övningar för att sedan helt ligga och slappna av på mitt yogabolster. Jag tror verkligen att styrketräning och yoga har hjälpt mig under graviditeten och att förtjänsten so far är en graviditet utan kroppsliga problem. Så länge jag slipper att ha ont någonstans är jag tacksam ❤

På Yogobes hemsida under VIDEOS och ”stretch” finns flertal sköna stretchsekvenser att ta del av. Jag rekommenderar er varmt att prova!

IMG_1417-1

 

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 4

Den här veckan är det Camilla Oldberg som inspirerar oss i temat Älska din mammakropp där hon riktar in sig på funktion före form. Den här veckan fokuserar temat på tiden efter graviditeten och Camilla pratar ärligt om hur trött hon är på det eviga tjatet på hur vi ska se ut. Varför inte prata om kroppen utifrån vad den kan istället? Camilla hänvisar till en fåfäng tid och en mammakropp passar inte riktigt in i rådande skönhetsideal. Camilla skriver: Platt mage, nja. Fast hud, och fasta bröst, inte så värst va? Persikohy och avsaknad av mörka ringar under ögonen, tillåt mig att le!

FB-cover-group-785x250-yogamom365-jan

Det är en fåfäng värld vi lever i och tidvis är det svårt att inte dras med. Det gäller troligen både dig och mig – oavsett kön och oavsett om en är gravid eller har varit det eller ej. Det vore lögn att säga att jag inte bryr mig om mitt utseende. Det vore också lögn att säga att min träning och min yogapraktik inte alls handlar om utsidan. Jag tränar av många anledningar och utsidan är en del av många delar. Jag har historia av att tycka illa om min kropp och att häckla mitt utseende. Jag var inte snäll mot mig själv och jag var den som ofta skämtade på min egen bekostnad. Mycket låg till grund för att jag inte trivdes med mig själv och jag drevs av att om jag bara kunde bli smal skulle jag bli lycklig. Riktigt så enkelt var det givetvis inte. Det finna alltid mer än en sida av myntet.

På grund av min bakgrund har jag vissa dagar haft riktigt svårt att acceptera min förändrade mammakropp. Andra dagar tycker jag att den växande magen är häftig och härlig. Mr påminner mig om och om och om igen hur fantastisk min mammakropp är; hur häftig den är som bär på vårt barn och hur stark jag kommer att känna mig när det här äventyret är över. Han påminner mig om att det finns en tid för allting och att tiden för att springa snabbt i skogen och lyfta tunga vikter inte är nu. Det är ju sanningen och det är precis vad Camilla pratar om i sitt inlägg. Det är svårt att acceptera och njuta av nuläget om vi enbart tänker på förändringen som negativ. Min kropp förändras för att den ska orka bära ett barn – både under och efter graviditeten. Det viktigaste är att vi lyfter hur vi känner och att vi hittar verktyg att jobba med det.

För mig kommer troligen målen med fysisk aktivitet att bli fler den dagen jag får barn. Troligen är det lätt att enbart komma ihåg träning som någon som håller oss snygga när kroppen växer och förändras och känns större för varje dag som går – men då är det viktigt att påminna sig om helheten. Om funktionen. I min helhetsbild av löpning, styrketräning och yoga ingår många aspekter och utsidan är enbart en del av många delar. Jag vill inte glömma bort det. Varken nu eller sen. Jag tycker att det är klokt av Camilla att lyfta det faktum att om vi stirrar oss blinda på idealen är det lätt att känna sig deppig. Ännu klokare är hon när hon säger att om vi istället intresserar oss för vad kroppen klarar av blir det mycket häftigare. Våra kroppar gör en resa under en graviditet och självfallet förändras både in- och utsidan. Låt oss därför inte lägga alltför mycket fokus på vad som är vackert och inte utan snarare koncentrera oss på vad våra kroppar kan göra.

Jag tänker också att det är svårt att veta hur en känner inför en resa under tiden den pågår. Kanske behöver vi bara loosen up lite och låta tiden ha sin gång. Släpp tanken på att det finns en sann bild av den gravida kroppen och njut av din egen kropp. Utvärdera efteråt. Jag tror att en graviditet blir sjukt mycket häftigare när den är över och kanske en mental och kroppslig utmaning vi behöver genomleva för att förstå – förstå så där på riktigt. Fokus på funktion och prestation – mindre fokus på form. Det tror jag är en vision att ha i huvudet de dagarna när det känns svårt.

Camilla_Oldberg_Yogobe_

Hej vecka 24!

IMG_1063

Äntligen tisdag! Tisdagar är för närvarande lite av en favoritdag eftersom jag får gå in i en ny graviditetsvecka. De senaste dagarna har grodan buffat och haft sig mycket mer än tidigare. Louise, som för övrigt väntar sitt fjärde barn, uppmärksammade mig på att om en har moderkakan och livmodern i framkant är det svårare att känna barnets rörelser. Det tar helt enkelt lite mer tid. På ultraljudet vi gjorde i vecka 20 sa barnmorskan att moderkakan låg i framkant och att det var fullt normalt att jag inte kände så mycket. Men det är mysigt att känna de rörelser jag känner och på kvällarna ligger jag en stund med händerna på magen och känner in hur grodan rör sig. Det är magiskt. Enligt appen har vikten på barnet ökat ganska mycket den senaste tiden och den är cirka 30 cm lång. De kommande veckorna ska vikten femdubblas – barnets alltså inte min. Det är verkligen ett litet barn därinne och nu i princip är det mesta utvecklat och fram till förlossningen ska allting växa till sig och förbättras. Skulle barnet födas nu finns det en liten chans att det överlever.

Förkylningen som jag dragit med i flera veckor börjar avta. Jag har haft rinnande näsa från vecka 8, men de andra förkylningssymtomen börjar minska. Att ha en näsa som inte rinner är något jag innerligt längtar efter. Det verkar som att jag har kommit in i en period när magen känns mindre igen. Eller så har jag bara vant mig vid att ha en stor mage. Oavsett verkar det gå lite upp och lite ner det där. Kroppen är så häftig! Något som är jobbigt är att jag är kissnödig klippt hela tiden och att jag ofta känner ett tryck neråt som gör att jag känner mig kissnödig även om jag inte är det. Att ha en toalett i närheten är viktigt. Som så många andra har jag svårt att hålla tätt när jag nyser eller hostar och jag har inte alls samma kontroll på bäckenbottenmusklerna. Därför är knipövningar otroligt viktigt och jag försöker att få till det någon gång varje dag. I många av gravidyogapassen som finns på Yogobe lägger instruktörerna in det i slutet av yogaklassen och det tycker jag är utmärkt. När en gör knipövningarna är inte särskilt viktigt utan det viktiga är att det blir gjort.

Från en tid in i graviditeten har jag känt att vecka 25 och vecka 30 är två stora mål. Snart är vi där hörrni. På ett sätt känns det helt sjukt att jag har en vecka kvar till det första stora målet och enbart sex veckor till det andra. När vecka 30 har passerat är det verkligen downhill – åtminstone när det gäller tiden. Med den här veckan inräknat har jag enbart 13 arbetsveckor kvar – 15 veckor kvar innan jag går på föräldraledighet med sportlov och påsklov inräknat. Det är ju i n g e n t i n g. Samtidigt som det går så galet sakta vissa dagar känns det som att tiden bara rusar förbi.

IMG_1062

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del II

insta-yogamom365-jan-1

Den här veckan är det fantastiska Johanna Andersson som vägleder i temat Älska mammakroppen i YOGAMOM. Johanna skriver att bli och vara mamma är det mäktigaste hon har varit med om men hon erkänner att hon inte älskade att vara gravid (Beatatjata and I hear you sister!). Hon fick höra att hon utstrålade glow och många rörde vid hennes mage. Att behöva gå upp på nätterna för att kissa, att inte kunna äta utan sura uppstötningar och att behöva förändra sin yogapraktik var inte drömliknande tillstånd för Johanna. Hon menar att hon hamnade i ett vägskäl gällande sin yogapraktik – antingen fick hon sluta eller så fick hon förändra den radikalt. I efterhand är hon glad att hon valde att förändra och fortsätta. Tack vare yoga tillbringade hon mycket närvarande tid med sin dotter innan hon ens var född och hon lärde sig att acceptera de förändringar som var oundvikliga, att släppa en del av sitt ego och faktiskt passa på att chilla lite.

Jag känner ofantligt mycket igen mig i det Johanna skriver. Jag är glad att jag lyckats acceptera min yogapraktik för vad den är och jag landar tryggt i den med min växande kropp – även om jag kan sakna att utmana mig i yinyoga och stå på huvudet. Just nu gör jag vad jag kan på mattan och det känns tillräckligt. Jag känner också igen mig i känslan av att nio månader är lång tid. Att kissa tre gånger på en timme, att ständigt känna sig trött och sömnig och att bli alltmer orörlig är långt ifrån det roligaste jag har upplevt. Och jag nämner det om och om igen för att jag tycker att det är viktigt. Det har tagit mig flertal månader och flertal kilo att acceptera min växande kropp – och det har varit mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. En vet så lite om en graviditet innan en är där. Det är så lätt att jämföra sig med andra och tro att en själv är fel. 

Men ingen är fel utan allting är okej – precis som det är. Våra kroppar är olika. Några har stora magar, andra har små. Inget är bättre eller sämre än det andra. Det är varken fel på mig eller på dig. Varje graviditet är unik och när jag blir litet nedstämd över kommentarer som landar fel tänker jag enbart att den personen är lite klumpig. Jag tänker att ingen menar att vara elak. Om jag drabbas av någon jag måste vara som alla andra-ängslan tittar jag igenom magbilderna på Instagram. Där förstår ni kan en botanisera bland magar i alla storlekar. Det mest befriande med alla dessa magar är avsaknaden av ideal och jämförelser med andra. Jag ser bara kvinnor med magar som är olika stora, men gemensamt för dem är stoltheten över ditt växande barn. Stoltheten över att bli mamma.

Därför käraste mamas vill jag att vi lägger fokus på stoltheten inför växande kroppar och lämnar detta duktighetsideal vid vägkanten och kör vidare. Hejdå. Våra kroppar bygger ett barn och även om det är omvälvande och uttröttande tidvis är det också otroligt fantastiskt. Låt oss istället inspireras av våra olikheter. Bye bye negativa känslor om mammakroppen. I gruppen YOGAMOM365 kan vi tillsammans reflektera över varför vi känner som vi gör kring de växande kropparna och landa i det som finns där på insidan. De där stunderna när jag får för mig att min kropp är fel i jämförelse med andra kroppar är jag säker på att det i grund och botten  handlar om rädsla. Det är irriterande att kissa arton gånger om dagen, åka känslomässig berg- och dalbana och ha kliande kroppsdelar men att uppleva hur kroppen förändras och förbereder sig inför ett barns ankomst är allt annat än irriterande. Det är är nästan utomjordiskt häftigt. De positiva känslorna inför graviditeten kan bara överglänsa de jobbiga och negativa om jag erkänner mina rädslor för mig själv. Det är så enkelt. Och så svårt på samma gång.

En negativ inställning till våra kroppar under graviditeten kan ju faktiskt leda till en negativ inställning till våra barn. Att utveckla ett förakt för kroppen är varken bra för mig eller för mitt barn. Därför tror jag att tiden på mattan är oerhört viktigt och att vi där kan hitta känslan av acceptans och ro. De dagar jag inte orkar vända och vrida på kroppsdelar i positioner kan jag andas på mattan och tillbringa tid med mitt barn. Jag är säker på att det kommer att göra skillnad för mig. ❤

IMG_1024

YOGAMOM365: Älska mammakroppen del 1

Äntligen dags för nytt tema i YOGAMOM365 och det här temat faller mig verkligen i smaken. Dels kommer det ofantligt lägligt och dels ligger det mig varmt om hjärtat. Den här månadens tema är Älska mammakroppen och först ut att vägleda och inspirera är fantastiska Jennie Liljefors. Den första veckan handlar om att bli mer förälskad i sig själv med hjälp av yoga. Du hittar det första blogginlägget här.

insta-v1-jan

Jag har mycket sällan fantiserat eller drömt om att bli mamma. Än mer sällan har jag tänkt på vad det innebär att vara gravid. Barn har inte intresserat mig särskilt mycket – vilket troligen är konsekvensen av PCOS och cystor i ägglådan. Jag trodde inte att barn var en möjlighet för mig. Åtminstone inte än. Beskedet att jag var gravid var lika magiskt som skrämmande. Jag kände mig både lycklig och livrädd.

Ganska omgående visade det sig att omvärldens bild av graviditet var tämligen romantiserad. Framför mig såg jag vackra kvinnor med skimmer i hyn, tjockt fantastiskt hår och en liten rund kula på magen. Själv mådde jag illa, kände mig förlamande trött, fick prickar i hela ansiktet, hade en konstant olustkänsla och gick upp i vikt – snabbt. Det var så mycket som hände i min kropp på så kort tid och jag var fullständigt oförberedd.

De första 12-15 veckorna kände jag mig enbart håglös och trött och tjock. Det syntes ännu inte att jag var gravid så där på riktigt, men jag kände mig som en valross. Jag sov och sov och sov. Jag ägnade ingen tid åt yoga och jag tränade inte. Det gjorde att jag fick än mer dåligt samvete över att vågen tickade mot plus. Med lanseringen av YOGAMOM365 hittade jag tillbaka till mattan och fick någon form av kontinuitet i yogan igen. Därmed kunde jag börja nysta i mina känslor inför allt det nya, inför den kropp som jag nu skulle bo i. Allt fokus på viktuppgång som kretsar kring en graviditet stressade mig och jag insåg hur mycket jag hade jämfört mig med andra. Jag kände mig obekväm i min gravida kropp och förändringarna som överöste mig kändes okontrollerbara och svåra. Att yoga hjälpte mig. Genom att yoga kunde jag, åtminstone då och då, vara mer inkännande och accepterande inför det nya, inför min egen kropp och inför det barn som växer inom mig. Vissa dagar är det svårt att se ljuset medan jag andra dagar kan sköljas av en längtan och tacksamhet för att det växer en individ inom mig. Yoga gör mig mer accepterande – oavsett om jag är gravid eller inte. När jag tvivlar på mig själv är det på mattan jag hittar styrkan. Det är där jag blir lugn.

Jag har nu kommit lite mer än hälften av min graviditet och ju längre fram jag kommer desto häftigare blir det. Vissa dagar tycker jag fortfarande att det är otroligt svårt att se min kropp förändras så mycket. Magen växer, brösten blir gigantiska och svullna och rumpan känns lång. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli mig själv igen. Men, jag försöker vara närvarande i det som händer här och nu. Jag vill vara närvarande i den här tiden och försöka njuta av den istället för att fly från den. Jag vill försöka se det vackra i att det kommer att komma ett barn ur min kropp. Och när det känns alltför mörkt och tungt återvänder jag till mattan eller andas djupa andetag. Det är både dumt och onödigt att kritisera något som är utom vår kontroll. Jag tror och hoppas att jag en dag kommer att se graviditeten och den växande magen ur annat ljus. Därför känns det viktigt för mig att jag uppskattar min kropp för allt den gör för mig. För benen som bär mig och nu även mitt foster. För ryggen som orkar och för hjärtat som slår. För att kroppen tillåter ett frö växa sig stort och starkt.

Det viktigaste av allt tror jag är att vi vågar vara ärliga med hur vi känner och att vi delar med oss. Med tanke på att det finns en romantiserad bild av graviditet och barnafödande vill jag uppmana till ärlighet. Främst önskar jag att vi slutar jämföra oss med andra. Och jag tror att det här temat är bra för oss – för oss med små magar och stora magar och små bröst och stora bröst och allting däremellan. För dig som är gravid eller har varit gravid eller som någon gång önskar att bli det. Eller som känner någon som är gravid och behöver stöttning i sin kroppsliga resa.

Jag ska använda det här temat för att landa i mig själv och släppa alla krav från omvärlden. Jag hoppas att du vill göra detsamma. Jag hoppas att vi kan använda yoga som ett verktyg att våga komma lite närmare oss själva och jag hoppas att vi kan lyfta våra tankar tillsammans för att det ska kännas lite lättare. Är du inte redan en del av den fantastiska gruppen YOGAMOM365 på Facebook hittar du den här. Inspirationen flödar och det är en sluten grupp som gör att vi öppet och ärlig kan diskutera hur vi känner inför våra mammakroppar.

Namasté! ❤

IMG_0953

YOGAMOM365: spellista för sköna (yoga)stunder

Hej sötnosar.

En avklarad arbetsdag och helt plötsligt känns allting okej. Lite halsont och snor i näsan dras jag förvisso med, men ångesten är inte särskilt påtaglig. Jag försöker att inte värdera känslorna så mycket. Jag låter dem vara som de är. Jag behöver inte älta att det skavde lite där på insidan inför att börja jobba. Jag låter det bara vara på det sättet. Jag tror att det bra att lyfta på locket och säga som det är. Det är att bekämpa duktighetsmani men det är också att lära känna sig själv. Att våga känna sig själv och vara den en är. Viktiga grejer.

Nå väl. I gruppen YOGAMOM365 flödar inspiration och gemenskap och vi närmar oss 800 medlemmar – superroligt! För dig som tycker om att yoga hemmavid har jag pusslat ihop en spellista. Jag tycker att spellistan passar lika bra till att mysa med sin bebis, kramar sin partner, pyssla hemma eller bara krypa ner under ett varmt och skönt täcke som till praktiken på mattan. För dig som vill använda listan hittar du den här. Jag kommer att fylla på med titlar under tiden och har du tips på sådant du tycker om hojtar du till.

Logo_yogamom365